RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
COLLECTANEA
DVD - Escapi, 2003

En samlingsvideo med technomusik, något sådant har man knappast sett röken av sedan de där obehagliga X-Mix-killarna gjorde egna videor av datorgrafiktunnlar och fraktaler till en massa oskyldiga artister, videor som sedan MTV spelade på nätterna eftersom det inte fanns så mycket annat att välja på då. Men nu har Escapi, ett nytt mystiskt företag som bland annat låg bakom Candlemass-DVD:n "Documents of Doom" i vintras, suttit och satt ihop något så oväntat som en samling svensk electronica på DVD, där varje låt begåvats med en egen videosnutt.

Om man då bortser från det skrämmande historiska arvet, säger du, finns det verkligen svensk electronica så att det räcker till att fylla en hel DVD? Jodå, visst finns det musik så det räcker i landet. Det finns faktiskt en del ganska trevliga grejor på skivan, både av kända och okända artister. Men ganska många av de medverkande borde nog inte ha släppts ut ur sina hemmastudior riktigt ännu. Intrycken av en lite för stor del av DVD:ns innehåll går att sammanfatta i följande enkla punkter:

  1. Det är inte lika lätt att göra en hyfsad lågbudgetvideo som det är att göra hyfsad electronica med låg budget
  2. Det är inte alltid så lätt att göra hyfsad electronica heller
  3. Det är sällan en bra idé att filma sin datorskärm/tv/super-8-film
  4. Det är överraskande att det är så många som fortfarande spelar drum'n'bass
  5. Det är ofta en tydlig kvalitetsskillnad på signade och osignade artister
Efter att ha klickat sig fram ett par steg genom skivans trevliga gränssnitt hittar man Dorothy's Magic Bag, som har ett ganska dumt artistnamn men en hyfsad låt som förvaltar arvet efter Spinform. Videon är en filmad och sedan datorbehandlad biltur genom Göteborg, där hus och broar vitmarkeras i takt med melodistämman. Videon är gjord av Henrik Friberg och Martin Malm... och där snubblar vi över ett annat problem. De här två snubbarna har nämligen, antingen tillsammans eller var och en för sig, gjort videorna till fem av de tjugo låtarna på skivan. Det är inte alls så att de är dåliga på det de gör, men om man ska orka ta sig igenom 100 minuter musikvideo så underlättar det om man piggas upp av lite nya idéer efterhand.

Efter Dorothy's Magic Bag passerar vi snabbt Malcolm D:s trivsamt knepiga house, Liquid Strangers 90-talselektro, AC9:s 90-talselektro med tafflig actionfigurvideo och Micro Groovers gamla ambient (med filmad display i psykedeliska färger och fan vet om det inte är fraktaler i bakgrunden). Som sjätte artist ut står sedan Marcus Wrangö för det första riktigt trevliga inslaget. En komplett svartvit video uppbyggd av fyrkanter och musik från den hyperdigitala, Dos Tracks-liknande avdelningen kan liksom inte slå fel. Dessutom är Wrangö en av några få som verkligen brytt sig om att utnyttja de tredimensionella möjligheter som följer med DVD-tekniken och alla högtalare som folk har kopplat in i sina tv-apparater numera.

Även Bauri har tagit väl hand om tillfället att dela upp och sprida ut sin musik i fler högtalare än vanligt. En rätt skön låt som låter som en ambient-version av något från förra årets albumdebut "The Slacker Journal". Som vanligt med Bauri verkar alltihop i princip vara en enda stor loop som sätts igång och sen rullar på i några minuter tills låten är slut. Men det låter ju bra, så varför inte?

Sophie Rimheden går här under namnet Ban Ham, och deltar med en av de bästa låtar jag hittills hört henne göra. Hennes trevliga beats och sköna stämning utan lika mycket syntpop som vanligt försämras bara lite av en trist video med en cykellampa som fladdrar omkring i tallskogen.

Sen är det dags att förflytta sig framåt en bit igen, förbi Bobby Madrid, Sourcerys kalejdoskopvideo och new age-musik och Johan Inkinens hyfsade electronica-pop med dum semesterfilm till den första kristallklara videon på DVD:n. Det är Andreas Tillianders trevliga "DVD killed the VHS star" som begåvats med ett digitalt streck-, isbergs- och oljeborrtorns-kollage i svart rött och vitt. En stilig video är det, återigen signerad våra gamla bekanta herrar Friberg och Malm.

Vi passerar sedan Mikael Stavöstrands Vita-projekt, som vanligt låter det ganska bra, hoppar snabbt över Role Models legovideo och elektropop, Extaboys mjuktrance med bra Underworldfläck och Slems "Amber"-referenser och stannar till en lite längre stund hos Anders Ilar, som är ytterligare en av dem som använt sig av de bakre högtalarna till något kreativt.

Eftersom efterföljande Chambre Noir är ännu en artist med dragning åt new age-hållet hoppar vi fram till Johan Skugge, som är bra som alltid trots att han kanske borde kritiseras en aning för att han just här låter ganska mycket som Andreas Tilliander. Slutligen hittar vi fram till Claudia Bonarelli, som lirar dubbig techno ungefär på samma sätt som vanligt, fast en aning poppigare och med en del mystiska jazz-inslag. Bonarelli har kanske den bästa videon på DVD:n. Den är gjord av någon som bara heter Kristoffer och har en i det här sammanhanget uppfriskande klar och tydlig bild. Mot en orangefärgad bakgrund iakttar man människor på fest i form av vita konturer. I slutet ligger någon ner på golvet, någon går ut, alla bleknar bort och rummet är tomt.

Och där är också DVD:n slut. Vi kan konstatera att den tyngs ner onödigt mycket av tråkig elektro och gammal electronica med för få egna idéer och oroväckande mycket new age-inslag. Å andra sidan finns det en del pärlor här, men eftersom det här är just en DVD misstänker jag att det kommer att bli lite för krångligt att återvända till godbitarna utan att irritera sig över att behöva ducka för de sämre delarna. Någon borde ha sållat lite hårdare i urvalsprocessen, och kanske gjort alltihop hälften så långt. Då hade det här kunnat bli riktigt intressant.

/ Petter