RECENSION  

BRAINBOMBS
STIGMA OF THE RIPPER
7" - Tumult, 2003

Detta påstås vara den sista utgåvan från hjärnbomberna och det verkar inte helt osannolikt. Singeln sluter verkligen cirkeln. Omslaget är en färginverterad och spegelvänd version av deras första egna släpp, "Jack the Ripper Lover", och skivans texter är också en återgång till debuten, liksom dess titelspår handlar låtarna här om den brittiske seriemördaren Peter Sutcliffe. Mer känd som "Yorkshire Ripper" mördade han prostituerade och andra med skruvmejsel och hammare. Denne inspirerade power electronics-grupper som Sutcliffe Jugend och våra svenska hopp följer en röd tråd från den genren, Whitehouse och Peter Sotos, med allt vad det innebär i fråga om texter och teman.

Musiken är traditionell Brainbombs, men med en tydlig bas. För den som inte hört bandet tidigare är det traditionell rocksättning: trummor, bas och gitarr men med ett (för nybörjaren) överraskande inslag av trumpet. Den sistnämnda är minst sagt frikopplad och bidrar med sångarens svajande röst till att skapa det unika, psykotiska soundet. Det hela är mycket monotont. Bandet mal på ett riff per låt i fyra, fem minuter och ljudbilden gör att det låter som en stor maskin. Till detta kommer texter om mord och övergrepp. Trots, eller tack vare detta, har bandet fans i de mest skilda sällskap.

Texterna är mycket tydligare än på "Cheap"-tolvan men det är ändå en härligt grisig produktion. Första spåret, "Stigma of the Ripper" är snabbt och med slide-gitarr, likt "Jack the Ripper Lover". Dock är gitarren långtifrån lika psykotisk. Riffet är närapå svängigt, lite som "Ass Fucking Murder" på "Urge to Kill". B-sidans "Streetcleaner" är slöare och rentav eftertänksam. Sången är melankolisk och kompas av ett långsamt Brainbombs med tydlig trumpet, det hela ger en trött och uppgiven känsla. Textmässigt är det som det brukar, dock inte det grövsta de fått ur sig.

Allt som allt är det en ytterst köpvärd utgåva, bland det bästa Brainbombs gjort och trevligt nog på tung vit vinyl. Detta är verkligen en värdig avslutning från ett av Sveriges bästa band någonsin.

/ Johan