RECENSION  

DUB TRACTOR
MORE OR LESS MONO
CD - City Centre Offices, 2003

Danmark är ett land som på flera sätt borde vara ganska likt Sverige, men när man väl är där inser man att något är annorlunda. Allt som vi har i Sverige finns även i Danmark, men små nyanser gör att allt känns förändrat. Om detta bara beror på att vägskyltarna ser lite annorlunda ut, eller om skillnaderna ligger djupare i de två ländernas kulturer låter jag vara osagt. Här någonstans skulle jag nu anknyta till Dub Tractors nya skiva "More or Less Mono", men det går ganska dåligt så jag nöjer mig med att säga att den är riktigt bra.

Det här är en förhållandevis ny bekantskap för mig. Jag har knappt hört Dub Tractors, eller Anders Remmer som han egentligen heter, musik tidigare förutom i form av andra projekt han är delaktig i. Bland annat kunde man höra Future 3, som Remmer är delaktig i, på den fina "Blue Skies an' Clear"-samlingen från Morr. "More or Less Mono" är Dub Tractors tredje album och påminner faktiskt en del om hur Future 3 låter. Jag vet inte om det här är typiskt danskt, men även suveräna och danska gruppen Limp har mycket gemensamt med musikstilen. Man ska dock inte låta sig luras av namnet "Dub Tractor". Musiken kan knappast kallas dub, även om namnet låter ganska tufft. Det handlar snarare om elektronisk musik, men inte särskilt polerad sådan och med en viss pop-känsla. Elektroniken får dock aldrig ta överhanden utan hålls på en fin, tillbakadragen nivå. Ljuden som används är lätt nedsmutsade med brus och knaster, och det hela låter helt enkelt inte särskilt högteknologiskt. När sedan mer traditionella element vägs in bryter det inte av mot elektroniken, utan allt faller på plats på ett naturligt sätt. Människa och maskin i symbios, fast inte lika precisionstyskt som Kraftwerk. Man skulle möjligen kunna bli lite misstänksam i de spår där Anders Remmer sjunger (jag förmodar att det är han), men även här låter allting alldeles utmärkt. Repeterade textrader i samma ton- och känsloläge som den övriga musiken gör att sången snarare känns som en naturlig del av musiken än bara jobbig.

Vad jag egentligen ville säga med mitt Danmark/Sverige-resonemang tidigare var förmodligen att det som är typiskt danskt är den mer avslappnade och behagliga känslan (på gott och ont) som finns rotad i hela landet, och som kan sägas genomsyra även den här skivan. Jag menar naturligtvis inte att danskarna är ett slappt folk eller att svensken i allmänhet är stram och tråkig, men jag hoppas att min poäng når fram. Se nu till att bli lite mer dansk i förberedande syfte inför årets Norbergfestival och kila iväg och köp skivan.

/ Christoffer