RECENSION  

DORON SADJA
A PIECE OF STRING, A SUNSET
CD - 12k, 2003

Jag respekterar inte riktigt den typen av glitch- och pip-musik där man kan misstänka att ljudbilden ändras genom att musikern helt enkelt tonar in och ut olika ljud som gjorts färdiga vart och ett för sig. Efter att ha lyssnat mig fram till c:a fyra minuter in i den första av de fem obetitlade låtarna tror jag att Doron Sadjas debutalbum är just en sådan skiva. Men precis då sprakar det till ganska ordentligt i hörlurarna och därefter skärper allting till sig.

På den lilla pappersbit som levererades med den här skivan går det att läsa sig till att "A Piece of String, a Sunset" är konstruerad utifrån en skala som består av 144 noter per oktav, framför allt med ackord uppbyggda av toner som ligger en tolftedels semiton ifrån varandra (det där sista bör visserligen vara mätt enligt den vanliga tolvtonersoktaven för att betyda något i sammanhanget). Det låter lite otäckt och teoretiskt, faktiskt ganska trevligt ändå. De extremt högfrekventa bakgrundssurren som 12k-folket verkar gilla finns med här också, och utöver det handlar det om minimalism i flera lager, med ett ganska suddigt resultat. Lite då och då kopplar Sadja även på lite tydligare rytmer, och när han dessutom får hjälp av någon med en gitarr, som i sista låten, blir det riktigt trevligt.

Ohio-bon Doron Sadja kommer i höst att släppa ytterligare en skiva på 12k, då i form av ett inspelat livesamarbete med brittiske kollegan Motion, som själv släppte en skiva på samma bolag för bara några månader sedan. Sadja driver också skivbolaget Shinkoyo, och även där är han snart aktuell med en ny platta. Det verkar bra, för trots att alla hackar och piper numera så är det här är tillräckligt trevligt för att fortsätta hålla koll.

/ Petter