RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
IKEBANA - MERZBOW'S AMLUX REBUILT
CD - Important Records, 2003

Den japanske noise-kungen Merzbow är en fascinerande figur. Själv är jag på tok för mesig för att orka lyssna på det han släpper och jag skulle nog behöva öva ett par år innan det kan bli ändring på den saken. I den här skivan finns dock ett utmärkt sätt att få ställa en Merzbow-platta i skivhyllan utan att behöva anstränga sig speciellt mycket.

Skivbolaget Important Music släppte för ett tag sedan Merzbows skiva "Amlux" och för "Ikebana" (som förresten är det japanska ordet för blomsterarrangemang) har man lämnat ut den till ett antal artister som gjort nya spår med den som grundmaterial. Det är en ganska blandad kompott, och gissningsvis på tok för mainstream-mesigt för att tilltala hårda noisefans. Jag gillar det dock.

Vi börjar med DJ Spooky som med sin "Takemitsu" fått till ett bra och stökigt breakbeat-spår fullt med klassiska hiphop-samplingar. Hade det inte varit för inslagen av oljud hade det nog låtit som vilken gammal cut-up-låt som helst och det är naturligtvis intressant. Näste man på tur är Luke Vibert, i sin Plug-förklädnad. Han använder oväsendet till att bygga en hård basgång som får utgöra grunden i en ragga-jungle-låt. Hetsigt, hårt och trevligt. Därefter följer Alec Empire som kör på med distade beats i hiphop-tempo, nästan oväntat lugnt. Japanske pop-apan Cornelius namnlösa spår är plattans mest udda. Han har satt ihop en massa naturljud. Först är det allmänt trevligt i skogen, sedan börjar det regna. Därefter blir det åska som övergår i noise en stund och när det lugnat ner sig blir det naturgemyt igen. Mycket märkligt, men samtidigt fullständigt Cornelius-logiskt.

Från electronica-falangen hittar vi spår från AtomTM och Bola. Atomen har plockat ner oväsendet till små bitar som han sedan bygger ihop någon slags clicks & cuts-minimalism i valstakt av i "Merzwaltz", medan Bola knackar fram riktigt hårda Skam-beats med en nästan industriell ton.

De rena noiseställningarna hålls av folk som Mouse on Mars, Nobukazu Takemura och Negativland, men vi struntar i det och noterar och fascineras istället över att Jack Dangers fortfarande finns. Japp, det är en Meat Beat Manifesto-mix med och avslutar skivan också. Här är känslan ungefär som i Spookys mix, det skulle kunna vara ett vanligt MBM-spår - feta trummor och lite halvlustiga/halvpolitiska röstsamplingar - men det är samtidigt fullt med oljud med och stör. Inte dumt alls.

Notera till slut att det här promo-exemplaret inte innehåller alla mixar som gjorts. På det riktiga släppet är bland annat Chicks on Speed, DJ/Rupture, Kid606 och ett gäng norrmän också med och leker.

/ Per