RECENSION  

STEPHAN MATHIEU, EKKEHARD EHLERS
HEROIN
2CD - Ortlorng Musork, 2003

Den här skivan släpptes redan förra året, men då som en del av projektet Brombon, ett samarbete mellan gamla hederliga labeln Staalplaat och ett lika holländskt galleri. Kanske tyckte någon att skivan behövde en chans till, för nu är den nämligen släppt igen. Den här gången är det Kit Claytons sympatiska myskolabel Orthlorng Musork som står bakom, och för att liksom skapa ett berättigande för en så snabb återutgivning har man lagt till en extra cd med remixer i paketet också. Vilket naturligtvis bara är trevligt.

Själva Ekkehard Ehlers- och Stephan Mathieu-kombinationen är egentligen allt annat än långsökt. Ehlers är, både som gammal Autopoieses-medlem och på soloutflykter som Auch eller under sitt eget namn, ett stort namn i den väl avgränsade populärmusikaliska delen av ljudkonstvärlden. Liksom Ehlers är Mathieu inriktad på rekonstruktion och redefiniering av samplade ljud. Även han har under de senaste åren byggt upp ett väldigt gott anseendem förvisso i ganska begränsade kretsar. Han har skivor ute på på Ritornell och ett antal andra lablar och han har fått mycket lovord för de plattor han släppt under namnet Full Swing. Dessa skivor innehåller versioner av andra musikers låtar (bland annat Autopoesies och Ehlers), där originalen filtrerats, behandlats och plockats isär tills ny musik uppstått.

På "Heroin" använder de båda blygsamt modifierade samplingar från bland annat Sigur Rós och Supertramp, men det är ändå svårt att identifiera ljuden för resultater är helt eget. Mjuka men fantastiskt sönderfrasade melodier blandas med ljudsjok som stundtals kan vara ganska isiga, men oftast blir slutresultatet varmt och behagligt. Vid några få tillfällen hackar de två emellertid upp musiken så mycket att den nästan blir besvärligt att ta till sig.

Den vidhängande remixskivan är egentligen egentligen ingen remixskiva, sägs det. De inbjudna artisterna har nämligen fått uppdraget att skapa en varsin fortsättning på Mathieus och Ehlers kompositioner. Medverkar gör bland andra Akira Rabelais, den besvärlige Nobukazu Takemura, Josef Suchy och Oren Ambarchi. Christian Fennesz är också med och gör ganska stiliga saker med datorbehandlade gitarrer, precis som han brukar. Och så långt är remixskivan alldeles utmärkt. Men så dyker Kit Claytons skumma "Behind The Scenes" upp. Och killen har fanimig snott rytmen från Lou Begas "Mambo No. 5". Intressant idé, utan tvekan, men mer dumt än bra.

/ Petter