RECENSION  

REDMAN
MUDDY WATERS
CD - Def Jam, 1996

Redman är alltid bra. Man blir på gott humör när han dyker upp, vare sig det är så att han stolpar in och lägger några rader i en D'Angelo- eller Offspring-låt, slår ner en stor kanin i Christina Aguilera-videon, eller bara håller på på egen hand. Visserligen så kan man kanske ifrågasätta om fjolårets filmdebut tillsammans med Method Man i "How High" var så bra egentligen, men å andra sidan såg jag den nykter och det är kanske inte de bästa förutsättningarna.

Det vore antagligen mer korrekt att tycka att debuten "Whut? Thee Album" är Redmans bästa, men min personliga favorit är trots allt tredjeplattan "Muddy Waters". Jag tycker att den fungerar lite som ett facit för hur en fullängdare från herr Noble bör se ut: feta Erick Sermon-producerade beats med uppenbara samplingar, strålande flyt och korkade texter, skits som säkert var roliga när grabbarna satt i studion och var höga men som är helt obegripliga i efterhand, och så karaktärerna som återkommer på alla Redmans skivor. Lite förutsägbarhet har ingen dött av.

Nu för tiden lär Redmans namn associeras med ganska aggresiv musik. På "Malpractice" som kom förrförra året var det ju "Let's Get Dirty" och "Smash Something" som var de största hitsen och de stod för friskt mangel till hårda keyboard-beats. På "Muddy Waters" är stämningen dock lite mer tillbakalutad. Man kan nog säga att Redman uppnår karriärens avslappnings-maximum på den här skivan, men utan att förlora någon funkighet. Spår som "Whatevaman", "Smoke Buddah" och "Pick it up" är verkligen svårslagna vad gäller musik man kan sitta och nicka i takt till i lugn och ro. Jag hyllar också "It's like that" där beatet är stulet rakt av från Just Ice gamla "Cold Getting Dumb", en Kurtis Mantronix-produktion som än idag låter minst lika modern som vilken Neptunes-grej som helst med sina stenhårt sönderklippta trumloopar.

Så som sagt, "Muddy Waters" bör ägas om man är svag för både dumheter och hiphop av hög kvalitet.

/ Per