RECENSION  

EL-P & MURS, SCRATCHAHOLICS OCH ANDREAS TILLIANDER
LIVE
Kulturhuset - Stockholm, 03-04-22

Nu var det ju så att undertecknade spelade skivor på den här tillställningen också. Det leder till att jag för det första är lagom partisk och för det andra så blev mina konsertupplevelser lite splittrade eftersom jag fick flänga fram och tillbaka för att hålla koll på DJ-båset så att inga hiphop-ungar snodde eller målade graffitti på mina skivor. Men i alla fall, bredvid det och plikten att sköta mitt uppdrag av att trycka fram nästa Black Sabbath-låt på CD-spelaren så hann jag ändå med att skaffa mig ett visst intryck av vad som pågick på scenen.

Först ut i Hörsalen var kvällens joker, Andreas Tilliander, precis som vanligt utrustad med laptop, mixer och hörlurar. Han körde ett dub-set som var oväntat klickbefriat, man hörde till och med lite melodika på sina ställen. Inte dumt alls och hiphop-publiken var imponerande tålig - inte mer än hälften av dem lämnade lokalen under spelningen. Akt nummer två på programmet var ett set från Scratchaholics, denna gång i form av duon Snickars och 1210 Jazz. Scratch i lagom doser är alltid trevligt och att de öppnade med en slags cover av "The adventures of Grandmaster Flash on the wheels of steel" gjorde inte det hela sämre.

Sedan var det då dags för huvudakten. Det hela började med att DJ:n Cip-One, till vardags hittas han bakom Cannibal Ox i livesammanhang, tog plats på scen och fyrade av en schysst omgång klassiska breaks. Efter en stund dök Murs upp och började köra några spår från sin utmärkta platta. Man slås direkt av att den här mannen är en riktigt rutinerad rappare. Han vet vad han pysslar med och låter minst lika bra live som på skiva, vilket jag vågar påstås inte hör till vanligheterna. Dessutom har han ett riktigt imponerande skägg. El-P kliver upp på scen när det är dags för Def-Jux-goes-dirty-south-spåret "The Dance". Han är inte lika vass som den gode Murs, men har å andra sidan beats att luta sig tillbaka på. En hel del godbitar från "Fantastic Damage" gås över, såväl som Company Flows gamla "Vital Nerve" som aldrig känns fel.

Två märkliga saker hände under konsertens gång. Det första var när El-P i ett extremt långt och krångligt skämt/experiment förklarade att amerikaner är bättre på att blanda grogg än européer. Det kan vi väl gå med på. Sak nummer två var när han började slåss med en extremt irriterande unge som stod längst fram vid scenen. Fyra Black Flag-poäng av fem möjliga till chefs-Jukien för det.

Annars var Murs som sagt kvällens höjdpunkt (och speciellt åka-till-jobbet-anthemet "God's Work") och vi ger förstås en eloge till Kulturhuset-folket som anordnar en sådan här grej.

/ Per