RECENSION  

FREEFORM
CONDENSED
CD - Nonplace, 2003

Det är ungefär åtta år sedan Freeforms Simon Pyke släppte sin första skiva. Och det är förmodligen ungefär fem år sedan någon senast verkligen brydde sig om vad han gjorde. Efter albumet "Elastic Speakers" på Worm Interface och en tolva på Skam följde ytterligare skivor i olika material och storlekar på lablar som Sub Rosa, Warp och Sprawl. Med en bror inblandad i den tidens hovleverantör av electronicaomslag, Designers Republic, såg hans skivor också ut som de skulle, dvs som alla andra skivor i Warp-genren. Och det var ungefär så det lät också. Och just att låta som alla andra fortsatte han nog göra lite för länge, vilket innebar att han halkade undan en aning från toppen på skivköparnas prioritetslista.

Så höll det väl på, med stadig verksamhet i skymundan. Åtminstone fram tills för lite mer än ett år sedan, då mastodontprojektet "Audio Tourism" lanserades. "Audio Tourism" omfattade två skivor baserade på ljudinspelningar som Pyke gjort under två månader på resande fot i Vietnam och Kina. Den ena skivan innehöll material komponerat av Freeform själv, med spår av hans gamla kantiga electronica men också med en hel del mjukare inslag av mystiska, samplade kinseiska musikinstrument (viss Hans Appelqvist-varning utfärdas). På den andra skivan fanns resultatet av att Simon Pyke lämnat ut sina ljudinspelningar till bland annat Autechre, AtomTM och Bill Laswell och låtit dem göra egen musik baserad på ljuden.

Samtidigt som Freeform sent förra året släppte ytterligare ett Vietnam- och Kina-inspirerat album, den här gången på Skam, satt förmodligen Burnt Friedman hemma i tyskland och gottade sig åt hur bra det blev när han gjorde "Replicant Rumba Rockers", en sammanmixad samling av Uwe Schmidts mer latin-inspirerade låtar, gjorda under alias som Los Samplers och Señor Coconut. Varför han nu bestämt sig för att göra om samma sak med valda delar ur Freeforms tidigare utgivning är lite oklart, men här på "Condensed" är det i alla fall precis vad han har gjort. Och säga vad man vill om både kvaliteten på Friedmanns mixningar och vissa smådelar av Freeforms låtmaterial, den här skivan har i alla fall fått mig på riktigt gott humör. Och den har dessutom fått mig att plocka fram gamla Freeform-godingar som "Prowl" och "Elastic Speakers" ur skivhyllan med en puttrande känsla av trevlighet.

/ Petter