RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
IDEAL ELECTRONICS
CD - Ideal Recordings, 2003

Köpte man sig en tredagarsbiljett till den utmärkta Idealfestivalen i Göteborg för några veckor sedan fick man trevligt nog en skiva på köpet också. Nu brukar ju inte ge-bort-skivor vara speciellt bra, men just den här är inte alls tokig. Det verkar också som om man kan beställa plattan direkt från iDEAL om ni blir sugna.

Det hela handlar, precis som skivans undertitel "Contemporary Electronic Music from Sweden" förklarar, om elektronisk musik från Sverige. Kända och okända projekt medverkar och överhuvudtaget känns hela skivan väl sammansatt, och faktiskt lika trevlig som själva festivalen trots att de inte har alltför mycket gemensamt vad gäller medverkande artister.

Bland de mer kända deltagarna på plattan kan Andreas Tilliander nämnas, här i form av Mokira. Det titellösa spåret skiljer sig en aning från hur Mokira brukar låta, om man nu kan säga så. I princip utan rytm handlar det om lugna och dunkla stämningar med stänk av elektroniska finesser. Claudia Bonarelli får istället stå för ett mer klassiskt Mokira-sound. Spåret "Krossa Eliten" är visserligen bra, men om man vill vara elak är det möjligtvis lite Tilliander-ripoff-varning. Son of Clay och Figurera bidrar tillsammans med "Funking with Mutoids". Spåret har en lite mjukare känsla än Son of Clays album "Face Takes Shape", upphackat och skumt men mitt ibland varm bas och skev gitarr trivs man som lyssnare alldeles utmärkt. Värd att nämna är också Normal Music vars "Prioritaire" är riktigt bra. En ostoppbar och repetitiv våg av dova basdunk, en knarrande takt och antydningar till dubeffekter driver hypnotiskt omkring i högtalarna.

Höjdpunkten kommer dock i form av C.P.U:s enorma spår "Härnösand". Till en början ryckig och lätt hotfull mekanik, som senare övergår till en fin atmosfär av kaffepauser i robotfabriken. Precision och fantastiska ljud gör det till skivans bästa. Hurra. "Härnösand":s raka motsats rent stämningsmässigt hittar man i Dead Letters Spell Out Dead Words "Tell Laura I Love Her". Här är det snarare långsamma och melankoliska flöden än plottriga ljud, men samtidigt förstås mycket trevligt, precis som den här skivan i största allmänhet.

/ Christoffer och Per