RECENSION  

DEAD CITY RITUALS
I-VI
CDR - Krimljud, 2003

På Krimljud, den minimala, norrländska beskyddaren av Power Electronics, industri, noise och annat fint, släpper det anonyma sundsvallsprojektet Dead City Rituals sitt debutalbum. På skivbolagets webbsite klargörs följande: "It is the firm belief of Dead City Rituals as a unit that the end of the world is indeed imminent and that it is too late for any fundamental change."

Att det är en sådan livssyn som gäller skulle man egentligen kunna lista ut bara genom att lyssna på skivan. Stora delar av det musikaliska angreppssättet är hämtat från den industriella kulturen (något av de få ljuden i den första låten påminner mig dessutom om någon gammal In Slaughter Natives-låt, om jag minns rätt...) och resultatet är till stora delar ren isolationism, i ordets mest utpräglat bokstavliga, isolationistiska bemärkelse.

Det här handlar alltså om en kyla, alienation och kanske ett visst mått av depression, uttryckt i långa, iskalla drones i moll, samt mellan varven en hel del dovt muller. Musiken är dessutom mixad på väldigt låg volym, vilket gör att den ofta utgör en slags bakgrund till annat som händer omkring en, en bakgrund som dämpar och saktar ner allt annat. Som det verkar vara i den stora lokal som Marlon Brandos mystiska gubbdomstol håller till i under inledningen av den första Stålmannen-filmen, ungefär. Eller nåt sånt. Trevligt är det i alla fall.

/ Petter