RECENSION  

MOUSE ON MARS
VULVALAND
CD - Too Pure, 1994

Om jag inte minns fel så släppte Mouse on Mars sitt debutalbum Vulvaland 1994. Då kunde det hända att man fick se videon till singeln "Frosch" någon sen natt på MTV, och det var då jag fick upp ögonen för denna eminenta grupp. "Frosch" är förresten ett alldeles utmärkt stycke musik, mest på grund av en allmänt sympatisk stämning och ett karaktäristiskt knarrande från en Roland tb-303:a. Inte helt olikt en groda kanske, och det är väl därifrån som låten fått sitt namn. Singeln var dock relativt svår att hitta så det blev till att köpa albumet istället. Givetvis är "Frosch" med här också, men i en lite annorlunda mix. 303-knarret finns som tur är kvar och "Frosch" är precis lika bra idag som för nio år sedan.

Vulvaland kan sägas innebära födseln av alla de element som Mouse on Mars musik består, och har bestått, av. Det handlar om elektronisk musik, men den har definitivt en egen och levande stil. Här finns knappast några enkla, analoga sågtandsvågor utan snarare ljud fyllda av skevheter, problem och ett visst mått av okontrollerbarhet. Därtill präglas hela albumet även av lugna och tillbakalutade dubstämningar. Djupa basar och mängder av eko och reverb fyller nästan varje spår. Det här soundet genomsyrar åtminstone de två efterföljande Mouse on Mars-fullängdarna också och har väl även lagt grunden hur större delen av släppen på det egna skivbolaget Sonig låter.

Förutom "Frosch" bör även spåret "Elli im Wunderland" nämnas. En glad dubhistoria med allt man kan önska sig. Faktum är att skivan är värd ett inköp enbart för dessa två spår. Alldeles fantastiskt bra är även den försiktiga och sorgsna "Chagrin". Tycker man att att dagens Mouse on Mars är för yvigt är det bara att spela "Chagrin" för att återfå förtroendet för dem.

Detta är givetvis en platta som bör stå i varje Sonigfantasts skivhylla. Ett mycket bra debutalbum med en tydlig det-var-här-allting-började-känsla.

/ Christoffer