RECENSION  

PLAIN BROWN RAPPER
BACK IN BLACK
12" - Inflatabl Labl, 2003

Jag har fått lära mig att The Rip Off-artist är en amerikan som då och då jämförts med Atom Heart när han rört sig i den meckiga elektronik-genren. På den här sexspårs-EP:n tar han sig dock an hiphoppen under namnet Plain Brown Rapper. Soundet är tidigt åttiotals-old school, men givetvis digitalt sönderplockat och tillkrånglat med en dåres envishet. Av grundmaterialet känner man inte ingen så mycket förutom ett stretchat Flavor Flav-skrik som dyker upp vid ett tillfälle. Ska man placera in resultatet på en slags skala så hamnar PBR en bit bortom Prefuse 73:s trevlighet, men inte så långt bort som hemma hos dårar som Kid606 eller Venetian Snares.

Med andra ord är det här kanske inget för den typiska P3 Hiphop-publiken, och samtidigt inget för electronica-fans som tycker att titlar som "New York Gangsta Fresh" eller "In Ya Freekhole" är jobbiga. Men för alla oss andra är PBR ett trevligt tillskott i floran av hiphop-manipulatörer.

En annan sak som är lite intressant är med skivan är att det gamla problemet med skivspelarens hastighet dyker upp för första gången på länge. Jag gissar att den ska spelas på 45 varv, men jag har vid mer än ett tillfälle kommit på mig själv med att lyssna igenom den på 33 varv utan att reflektera över att det låter konstigt alls. På 45 varv låter visserligen de sönderklippta mc-rösterna bättre, men musiken blir nästan lite väl hetsig. Kör man istället på 33 håller beatsen ett mer vettigt hiphop-tempo, men då blir det basröst som tusan hos alla inblandade. Dessutom skiljer sig det här lite från spår till spår vad som låter rätt och jag lyckas inte hitta någon information på skivan om vad som rekommenderas. Jag antar att man får använda den gamla levnadsregeln "låter det bra så är det rätt".

/ Per