RECENSION  

AOKI TAKAMASA
INDIGO ROSE
CD - Progressive Form, 2003

Den japanska musikscenen är för mig i stort sett helt obekant. Även om elektronisk musik på det stora hela lyckats sprida sig som en löpeld till jordens alla hörn, så anar jag att det just i Japan finns mycket begravet som vi inte får ta del av på vår kontinent. Därför är det roligt är det Tokyobaserade skivbolaget Progressive Form fått så mycket uppmärksamhet i Europa det senaste året. Även om jag har dålig koll på dem så har jag sett att en av skivbolagets största artister - Aoki Takamasa, upphovsmannen till skivan som här är under luppen - varit ute och spelat live med bland annat Vladislav Delay, Akufen och Jan Jelinek. För övrigt är det Aokis tredje album, så han är ingen nybörjare direkt.

Med tanke på de artister som nämndes ovan så hade jag väntat mig en platta med ganska mycket dubbiga inslag och microhouse. Men det visade sig vara fel. Istället så målas det upp en maffig Fennesz-liknande, glitchig, surrande ljudbild med en lagom dos knastriga beats och svävande syntackord. Skivan sträcker sig från lite lugnare alster som avslutande "There's Not Much Left", med sin ensamma gitarr och lite plaskande vatten, till de mer brutaldigitala sista minuterarna av "Capital E". Det bjuds även på antydningar till dub under "Photons From My Window" och Noriko Tsujikos vokala inslag på "Pipe Tale ­Indigo Rose", Noriko som tidigare släppt eget material på bland annat österrikiska Mego. Den stora särlingen på skivan måste vara "Hope", en låt som har klara influenser från Boards Of Canada, men som jag tycker Aoki lyckas genomföra med bravur. Förutom sköna, melodiösa, mer framstående syntpads så bjuds det även på virveltrummor som tagna från "Dreaming Of Me", Depeche Modes första singel. Ett av skivans bästa spår.

Problemet, som jag ser det, med denna isiga glaciär av klick och knaster är att låtarna känns lite enformiga. Större variation och nedkortning av vissa spår hade inte skadat. För under ytan av Aokis otroligt snyggt producerade perfektionistiska skapelse, så finns det ändå något som de flesta andra laptopsnobbar bara kan drömma om - själ.

/ Magnus