RECENSION  

BLACK DICE
BEACHES & CANYONS
CD - Fat Cat, 2003

Den här skivan är från början släppt på DFA. Black Dice kommer från New York. Skivan är inspelad i en studio i Williamsburg med Fischerspooners producent bakom kontrollerna. De är kompisar med The Rapture. De gör spelningar i gallerier och tomma lagerlokaler.

Sådär, då var det avklarat. Jag lovar att aldrig göra om det.

Om man skulle råka sitta i den amerikanska motsvarigheten till Manifest-juryn skulle man antagligen bunta in Black Dice i postrock-kategorin. De ägnar sig åt femton minuter långa spår där krautgrooves och ambienta ljudmattor avlöser varandra, och då och då smäller det till och alltihop spårar ur i oljud och mangel. Mestadels är det instrumentalt men det dyker också upp ordlös repetativ sång och skrik. Med andra ord låter det ungefär som Boredoms fast lite sämre. Nu är ju den jämförelsen ganska så orättvis eftersom Black Dice är ett gäng finniga snorungar och Eye och hans mannar är världens hårdaste band. Black Dice är nämligen också de väldigt bra.

Att säga att det rör sig om Bore-kopiering är inte heller riktigt sant. Man kan nämligen också ana influenser från Sonic Youth- och My Bloody Valentine-håll, i form av riktigt långa rundgångspartier. Det är förstås inte så tråkigt det heller, så jag rekommenderar varmt en sväng till skivhandlarn (om du nu inte tillhör de hipsters som köpte plattan på import när den kom i höstas). Jag tänker dessutom hålla utkik efter den kommande singeln som enligt ryktena ska remixas av - just det - Yamataka Eye.

/ Per