RECENSION  

TAPE
OPERA
CD - Häpna, 2002

Så har då den Stockholmsbaserade trion Tape släppt sin debutplatta på Häpna - ett skivbolag med inte bara ett fantasktiskt namn men också visuellt väldigt snygga släpp. "Opera" är inget undantag med illustrationen tagna från den brittiske embryologisten D'arcy Wenthworth Thomsons klassiska verk "On growth and form".

I Tapes musik samsas både aukustiska instrument av typen gitarr och dragspel med syntar, samplingar och fältinspelningar (översätt field recordings själv då, era jävlar!). Det är de aukustiska instrumenten och då speciellt gitarren som är i centrum. Man skulle kunna säga att den gitarren (och kanske dragspelet, eller något annat krumt spel) är sjävla julgranen och sen är resten av ljuden glitter, kulörta kulor och såna där tomtar gjorda av garn och ståltråd som man gjorde själv och kom hemdragandes med till föräldrarna varje år vid juletid under tiden i låg- och mellanstadiet.

Mestadels låter det väldigt trevligt. Låtarna har ganska lös struktur men den ofta ganska monotona gitarren (eller dragspelet eller nåt annat krumt spel, beroende på låt) styr ändå upp en smula. Ljuden är snyggt anpassade till varandra. Kanske inte helt otippat börjar jag tänka på glesbygd när jag lyssnar på den här plattan. En lite öde, ängslig och uttragen känsla, men samtidigt ganska vacker. Den här känslan är allra mest närvarande på "Radiolaria" - plattans bästa spår.

Dock känns en del av albumets material som utfyllnad och efter att ha lyssnat igenom plattan ett antal gånger händer det sig lätt att man programmerar cd-spelaren att hoppa över dessa stycken för att bara kunna njuta av godbitarna. "Feeler" och "Noises from a hill" till exempel tröttnade jag ganska fort på. I dessa stycken blir det hela lite för vingligt. Då är låtar med lite mer driv i, som "Return to ship" ,"Summa" och "Bell Mountain" att föredra.

Att man tröttnar på vissa låtar kanske också beror lite på att Tape är ett band jag gärna konsumerar i mindre doser. 20 - 25 minuter är perfekt.

/ Martin