RECENSION  

ILPO VÄISÄNEN / DIRK DRESSELHAUS
ANGEL
CD - Bip-Hop, 2002

Man kan fundera över varför det egentligen finns så många skivbolag som bryr sig om att släppa improviserad elektronisk musik. Är det någon slags dokumentationsvansinne som råder, eller finns det helt enkelt inte tillräckligt mycket färdigproducerad musik för att räcka till alla de små skivbolag som vill ge ut den? Jag menar såhär: Den improviserade musiken kan naturligtvis ha en spontan, imponerande kraft i samband med framförandet, dvs om du ser musiken skapas i det ögonblick du hör den, men ofta har dessa värden försvunnit om du hör resultatet på skiva i efterhand. Åtminstone om inte artisten är riktigt jäkla skicklig på att få till något som inte bara är imponerande i improvisationsögonblicket utan även musikaliskt hållbart i längden. Det finns ju en och annan som klarar av det, men ärligt talat, de är inte så många som ni tror.

Skivor är ju, till skillnad från improvisationsmusik i konsertmiljö, ett bestående medium, men också ganska endimensionellt, vilket helt enkelt innebär att om det inte låter bra så funkar det inte. Men skivan är också ett medium som tillåter att man väntar lite innan man släpper musiken, att man tar ett varv till för att åtminstone fixa till felen och ta bort det onödiga. Och i det här fallet hade det inte skadat.

"Angel" utgörs av en oredigerad liveinspelning, gjord år 2000 av Ilpo Väisänen, ena halvan av Pan Sonic, och Dirk Dresselhaus, vanligtvis känd som electronica-syntpoppare under namnet Schneider TM. Mest handlar det om tråkiga drones och försiktig noise, varvat med ett och annat rockriff. Mot slutet dyker lite trummor upp, som går att känna igen från Väisänens två Liima-skivor, och då blir det trevligare. Men det räcker inte. Dirk Dresselhaus räknade jag definitivt ut ur matchen när jag hörde hans senaste solohit "Reality Check", dvs någon månad innan den här skivan kom. Så detta är framför allt ytterligare ett skivsläpp som antyder att Ilpo Väisänens solokarriär varit så långsam, jämfört med Pan Sonic-kollegan Mika Vainios, beror på att han helt enkelt är den sämre av de två.

/ Petter