RECENSION  

SIZZLA
GHETTO REVOLUTION
CD - Greensleeves, 2002

Helt otippat kommer Sizzla med en ny fullängdare precis innan julruschen. Hans tredje för året men årets första på Greensleeves. Jämfört med förra Greensleeves-släppet "Rastafari Teach I Everything" är "Ghetto Revolution" en våt dröm av nyskapande, sväng och oklanderlig proffsighet och kvalitet. Jag har personligen fått svårare och svårare för herr Kolonji i takt med att han slutat skriva texter och istället börjat gapskrika på känsla, vilket för vilken lekman som helst var mer än övertydligt på "Rastafari Teach I Everything".

Men nu är bobodreaden tillbaka på rätt spår igen. I inledande titelspåret toastar han behärskat, nästan tillbakahållet över ett lite mesigt och plastigt, men själfullt, beat som får mig att tänka på Peter LeMarc, hur det nu är möjligt. Direkt på detta tar han rådet som jag gett honom i diverse sammanhang - han singjayar! "Jah will be there" är ordentligt tillbakalutad och Sizzla själv likaså. I den stilen puttrar plattan vidare och det är helbra rakt över. Produktion, låtar, musiker, allt håller sig på mattan och man får en känsla av att om Beres Hammond rökte jättemycket hasch skulle resultatet vara ungefär så här. Av och till rycker han upp sig och skriker till och på sina håll, som i "Don’t say", närmar han sig dancehallen. Men det där hopplösa "blaze fyah blaze aaaaaah" uteblir till min stora glädje helt på albumet, fast det kan nog ändå få mormor att muttra nåt om dagens ungdom när din lillebrorsa slitit fram det från under granen och blandat det med sill och Kalle Anka.

/ Captain Morgan