RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
KLANGMASCHINE
CD - Ritornell, 2002

Ritornell går alltid att lita på om man vill åt lite komplicerad datorbearbetad lyssning. Det antagandet stämmer även i fallet "Klangmaschine", som är en alldeles utmärkt samling musik av ett tiotal av de större namnen i experiment/laptop-genren, artister som Terre Thaemlitz, John Harding, Taylor Deupree och SND. Möjligtvis är musiken lite mindre inåtvänd och lite mindre komplicerad än vad som är brukligt när Ritornell är i farten, men det ska nog inte behöva skrämma bort någon.

Skräms gör däremot Marvin Chlada och Marcus S. Keiner, två tyska dårar som har skrivit en bok som heter just "Klangmaschine" och som även sammanställt den här skivan. Jag har inte läst boken, men efter att ha lyssnat på deras vansinnigt dumma, talade "bruksanvisning" på den här skivan har jag ingen lust att göra det heller. Deras talade tyska-med-effekter och dum-kontroversiella uttalanden som "Pop ist tot, pop ist ein zombie" är inte intressant. Det är inte provokativt, det är inte nyskapande och det är verkligen inte roligt heller. Jag förstår inte riktigt allt de säger på sin speedade tyska, men de är troligtvis idioter och de borde definitivt haft vett nog att hålla sig själva borta från skivan.

Bruksanvisningsspåret ligger i alla fall sist på skivan och kan framgångsrikt igoreras. Tur är väl det, för det mesta som ingår är som sagt alldeles utmärkt: Tim Hecker får till en utmärkt och skönt tvekande brus-drone, Taylor Deupree väljer samma lugna tempo, men adderar en hel del sinusljud i klasar och Frank Bretschneider gör bättre ifrån sig än på länge i den kalla "Kriegsmaschine". Dessutom har Alva Noto tagit mod till sig och använder, strax efter två minuter in i en annars ganska normal Nikolai-låt, en kort sampling av Kraftwerks "Menschmaschine" som strax därefter hakar upp sig och blir ett mikroskopiskt rytmfragment bland många andra. Fantastiskt bra.

Och så fortsätter det. Det allra mesta, möjligtvis undantaget Cordell Clier, håller hög kvalitet. Och om det inte vore för Marvin Chlada och Marcus S. Keiner skulle det inte finnas någon rimlig ursäkt till att inte äga den här skivan.

/ Petter