RECENSION  

DJ VADIM
USSR: THE ART OF LISTENING
CD - Ninja Tune, 2002

Jag hade hoppats lite på en återgång till det lata, brusiga soundet från debutplattan "USSR Repertoire" och André Gurov-EP:arna på Vadims nya släpp, men så blev inte fallet. Istället får man se "The Art of Listening" som en utveckling av det som påbörjades på förra skivan, "Life from the other side". Det handlar med andra ord om musik som är baserad i hederliga hiphop-beats, men med en ständigt närvarande udd av knepighet. Dessutom är den här skivan både bättre och mer välsammansatt än föregångaren.

Femton spår finns att avnjuta, av vilka tretton gästas av vokalister från alla möjliga kontinenter. Antagligen en påminnelse om Vadims hektiska turnéschema de senaste åren. Snabbgenomgång: hjältarna Motion Man och Blu Rum gör enormt bra ifrån sig på den rökfyllda "The sun's in our eyes", Gift of Gab från Blackalicous kör på ungefär som vanligt i "Combustible" och detsamma gäller Slug som avslutar alltihop på sitt typiska sätt med en låt med det obehagliga namnet "Edie Brikell". Från hemmaplan i England hittar vi folk som är minst lika underjordiska men ändå lite mer rakt på sak - raggakillen Demolition Man, Phi-Life Cypher och Task Force (Farmer Giles och Chester P Hackenbush är två av historiens hårdaste mc-namn). Franska TTC låter skitkonstigt. Sverige representeras inte av Promoe, som det hotats om tidigare, utan av Vadims Lunda-fru Yarah Bravo som gör väl ifrån sig hon också. Stundtals spårar hon ur lite väl på något slags Dose One-sätt men oftast låter det riktigt behagligt.

Men trots detta tunga urval av mc:s så är detta inte en skiva man lyssnar på för rapparnas skull. Det hela handlar ändå om Vadims produktioner. Och visst är det hiphop, Jim, men inte som vi känner det. Trumtakterna stapplar fram medan mängder av märkliga små detaljer dyker upp, vrids sönder och försvinner igen. De typiska samplingarna från spoken word- och instruktionsskivor som blivit lite av Vadims signum finns naturligtvis också kvar. Mest imponerar beatet på förstasingeln "It's on" där ett uppstyckat orgelgroove samsas med orientaliska instrument och samplad ordlös sång medan Molemen-mannen Vakill rimmar på som om inget av det vansinne som pågår i bakgrunden stör honom.

Ibland blir det dock lite väl mycket av meckandet. I "Revelations Well Expounded" får man nästan känslan av att Vadim driver med oss. Human beatbox-mästaren Killa Kela gör sitt medan någon saxofonist går loss och vår ryske vän tokar loss bakom effektreglagen. Enormt skruvat, men kanske inte så mycket mer. Men förutom det där och kanske lite väl flitigt användande av afrikansk percussion på sina ställen finns det inte något att klaga på. Vadim har helt enkelt fått till det.

Till sist tre saker som jag inte begriper:

  1. Varför är Slug-låten censurerad?
  2. När bytte killen namn från "Pierre Vadim" till "Vadim Peare" ?
  3. Vem är det som skriker "Bira, bira, bira, bärs, bärs, bärs!" i "The Sun's In Our Eyes" ?

/ Per