RECENSION  

FENNESZ VS MAIN
SPLIT
12" - Fat Cat, 2002

Det har blivit populärt i vissa av landets indie-kretsar att leta upp just de datormusiker som kopplar in gitarrer i sina Powerbookars ljudingångar. Fennesz är den här falangens fixstjärna, vilket inte alls är konstigt eftersom han är bland de största vart du än vänder dig i laptopvärlden. Är det något som är konstigt så är det snarare fixeringen vid just gitarren som är det underliga i denna svenska gruppering, i synnerhet eftersom det inte är ofta man egentligen kan höra att det är en gitarr.

Nyligen kom i alla fall en skiva som borde passa dem som handsken. Fat Cats alltid lika intressanta splitserie har nämligen förstärkts med en skiva som delas mellan nämnde Fennesz och Main, som är den något mer erfarne gitarrexperimentalisten Robert Hampson. Den senare har ett förflutet i konstellationer som Loop och Godflesh (faktiskt). Han har gjort sig känd för sin annorlunda gitarrhantering, inte minst då han blandat in kontaktikrofoner både här och där för att komma åt nya ljud från instrumentet. Mycket riktigt är gitarren med här också, tillsammans med andra mystiska ljudkällor. Resultatet blir ett långt, oförutsägbart och tredelat dronepartaj.

Fennesz tre bidrag går i stil med mycket från senaste soloalbumet "Endless Summer". Det innebär att gitarrljuden ofta går att känna igen, men de är hårt omstrukturerade. Ibland hakar de upp sig och speciellt i "Eisrennen" låter det som om Fennesz hämtat inspiration från dansmusik för första gången sedan "Hotel Paral.lel". Resultatet är bra, men kanske inte helt och hållet en fullträff. Till en viss del låter det faktiskt som om han givit Fat Cat ett band med några låtar som inte kom med på "Endless Summer, men åtminstone avslutande "47 Blues" är bättre än så. Med sina finfina melodier placerar den sig nästan i klass med de två ypperliga genidragen på hans gamla coversingel "Plays".

/ Petter