RECENSION  

PST/Q
NATT KLOCKAN TOLV PÅ DAGEN
CD - Border, 2002

Då var Pst:s skiva alltså till slut ute. Det rör väl sig om närmare två års väntetid vid det här laget och vi får nog ändå säga att det var värt det. Det här är faktiskt den klart intressantaste svenskspråkiga hiphop-platta jag någonsin hört. Den lyckas förmedla en känsla av paranoia och obehag som få i genren uppnår.

Att Pst låter bäst när han är förbannad är en gammal åsikt som jag nog nästan får revidera nu. Visserligen så är han rejält hård på plattans bästa spår, den "Psycho"- och Kjell Alinge-samplande "Koboltbomb", som gästas av Leo och scratcharna i Troglodytes, men de något mindre direkta spåren funkar så gott som lika väl. Jag uppskattar speciellt den Hubert Selby-brutala "Jag ser" och supercynismerna i "På hans dödsbädd". Två av låtarna bryter mot det nattsvarta mönstret och där blir jag en aning tveksam. De är visserligen väldigt bra i sig men samtidigt förstör de lite av helhetsintrycket. Hökarängens finest - Profilen - är dock i fin form i "Storfräsare", precis som resten av MBMA i fyllehyllningen "Jag gör sönder mig själv".

Produktioner och beats håller rakt igenom väldigt hög klass de också. Loop Troops Embee står för ungefär hälften och är bättre än någonsin, medan resten är signerade först och främst DC, samt ett varsitt bidrag från Kristus och DJ Erase. Det är gott om skräckfilmsjazz och DJ Vadim-plottrighet hela vägen.

Så vi ger herr Stenqvist en eloge för väl genomfört arbete. Skivan bör ägas av alla, möjligtvis går det att få dispens om du är musikjournalist på Aftonbladet.

/ Per