RECENSION  

ANTON NIKKILÄ
WHITE NIGHTS
CD - N&B Research Digest, 2002

Jag har försökt att skriva något om denna skiva i flera dagar nu. Trodde mig ha kommit fram till ett slutgiltigt omdöme och bestämt mig för vad jag tycker, men varje gång jag sätter i skivan i CD-spelaren blir jag lika förvirrad och osäker. Det som jag tyckte var självklart och enkelt blir svårt och komplicerat.

Anton Nikkilä säger själv att hans influenser från muzak och sovjetisk teknologikult, och speciellt den hyllning till teknologi har ser manifesteras i dessa båda fenomen, som gett upphov till denna CD. Och det är en teknologisk skiva han gjort, inget att tveka om. Det låter som högteknologisk techno när man först lyssnar. Men att beskriva det som techno duger inte heller, för här finns så många andra inslag som gör det omöjligt att klassificera innehållet. Microhouse tränger in och klickar och klipper. Gamla industriband som Throbbing Gristle och SPK vinkar från ett grådimmigt åttiotal. Frijazzdrag låter sig göra hörda och blandar sig i det färdiga resultatet. Och första låten "You needed me" låter som postrockgiganter som Tortoise och Mogwai.

Jag är nog helt enkelt fortfarande inte på det klara med var jag har "White Nights". Men det känns mycket bra. När så mycket musik är så enkel att kategorisera efter en snabb genomlyssning njuter jag av Anton Nikkiläs solodebut som ifrågasätter klara uppdelningar och inordningar i fack. Det här är en skiva att förbryllas av, att lyssna om och om igen på och låta sig överraskas och irriteras av. Den är hal som en tvål som man aldrig får grepp på. En mutant som ständigt muterar vidare och antar nya skepnader. Jobbigt att lyssna på, men bra. Och orkar man lyssna koncentrerat ger den enormt mycket. Jag bugar mig inför Anton Nikkiläs demon-cd.

/ Mats