RECENSION  

RECHORD
SKOKOLL
CD - audio.nl, 2002

På Andreas Tillianders senaste projekts fullängdare är det tyst. Fast tyst är nog inte riktigt ordet jag söker. Att det är glest mellan ljuden är nog en bättre beskrivning. Man är ganska van vid, när man lyssnar på musik i den här något mer abstrakta skolan, att det ligger ett brum, syntsvep eller nån loop i botten som resten av ljuden är insvepta i eller upphängda på. Här får de små trycken och pysen uppträda alldeles nakna emellanåt. Och resultatet, som så ofta när Tilliander är inblandad, blir mycket intressant.

Plattan påminner en del om Mokiras "plee", som släpptes för några månader sedan. Men där "plee" är absurt repetativ har Tilliander på "skokoll" skevat till rytmerna till någon sorts anti-monotoni som, när de är närvarande, hela tiden pockar på uppmärksamhet. Det är så att man i vissa stunder börjar fundera över hur icke-upprepande en rytm kan vara innan den upphör att kännas sammanhängande. Sett ur ett annat perspektiv kanske man kan tolka musiken som beat-lös, där rytmljuden utgör "melodin". Att tilliander befinner sig i något sorts gränsland på den här skivan är i varje fall klart.

"skokoll" är alltså ett album som kräver mycket uppmärksamhet för att lyssnas på och på sina ställen är den brilljant. Dock tilltalar den mig mest på ett intellektuellt plan. Känslomässigt blir man lite för nervös när man lyssnar. Ingen partyplatta alltså, snarare teoretisk musik.

/ Martin