RECENSION  

KEVIN DRUMM
SHEER HELLISH MIASMA
CD - Mego, 2002

Utrustad med världens hårdaste skivtitel kommer gitarrmannen Kevin Drumm tillbaka med ett släpp på österrikiska labeln Mego, som för övrigt verkar uppleva sin mest produktiva tid någonsin just denna sommar. Och med hjälp av den eviga gitarren, en bandare, blandade effektpedaler, en analogsynt och lite datorstöd för han faktiskt ett jäkla oväsen. Ett ganska trevligt oväsen, dessutom.

Det är ganska enkelt att börja jämföra den här skivan med Merzbows "A Taste Of..." som släpptes bara någon vecka tidigare på samma skivbolag. Båda är mastrade på väldigt hög volym och innehåller kraftfulla oljudsinfernon. Båda satsar dessutom på det mer utdragna noise-musicerandet. Men likheterna slutar där, för själva genomförandet skiljer sig åt en hel del. Där Merzbow satsar på skärande diskant-orgier så satsar Drumm gärna på grövre, bas-pulser och där Merzbow ägnar sig åt rytmisk noise så avstår Drumm från rytmerna större delen av tiden.

Det tjugo minuter långa andraspåret "Hitting the Pavement" bär tydliga spår av gitarr-råmaterial, som har förvrängts till utdragna, sprakande, torra och jäkligt envetna oljuds-surranden och som antagligen kan vara ganska irriterande vid fel tidpunkt. Efterföljande "The Inferno" tar det hela ett steg längre, lägger på fler lager samtidigt, är ännu längre, och skapar också en intensivare stämning än föregångaren.

Skivan avslutas med den försiktiga "Clowdy", som talande nog blir skivans bästa låt. Låten är troligen uppbyggd av feedback-toner som långsamt verkar styra varandra och den mjuka stämningen är den perfekta nervarvningen när man hört lite för mycket surr och bråk. En smart avslutning.

/ Petter