RECENSION  

TOPAZ SOUND
TOPAZ SOUND MIX 3
CD - Topaz, 2002

En del av redaktionens medarbetare kallar mig ibland för "King Bling Bling" eftersom jag har en förkärlek för ragga blandat med million-dollar-hip-hop a'la Puffy. Efter att ha hört den här CD:n får jag nog abdikera som kung och lämna kronan till jiggygänget från Rinkeby istället. En fullkomlig orgie i studioteknik, briljant DJ:ande och originellt remixande är vad som bjuds och dessutom i enorma mängder. 46 låtar för att vara exakt.

Det hela startar i myspysanda med Topaz bästa polare inna yard, Mr Vegas, som blandar och ger lite med sina hits och naturligtvis den av Rodde- och Tito- producerade "Kokane". Sen så jävlar! Alla mot alla i studion låter det som. Accapellor, beats, remixer, effekter - allt på en gång och i kraft av ett gediget kunnande vad det gäller att strula runt grejer genom elektriska apparater är resultatet hejdlöst underhållande. Vad sägs om den mjäkiga Brandys "What about us" på The Return-riddim eller T.O.K på Nas "Get yourself a gun" ? Efter en stund lugnar det hela ner sig lite och de börjar rada upp listettor. Alla är med, Jay-Z, P Diddy, Angie Martinez och så vidare. När Ashanti dyker upp för vad som känns som hundrade gången börjar cd:n kanske sega ihop lite.

Men då jävlar! Dubplate galore, svenska som utrikiska. Hårdingar som Merciless och Latin Kings varvas med lenare typer som Ce’cile och Kaah, men givetvis bara på dubplates, som ett sound av rang skall bete sig helt enkelt. Hade det funnits en eller ett par skickliga mickhanterare med också så hade man varit lika lycklig som en Stenbeck-arvinge vid tanken på en ny TV-kanal. Mot slutet visar de upp att de även vet allt om och behärskar mer traditionell reggae. Samma formel med remixer och dubplates igen fast nu med klassiker som Michael Rose "Stalk of sensimilia", Johnny Osbournes "Ice cream sound" och liknande. Det kanske mest lyckade experimentet i den här avdelningen är Buju Bantons "Sensi persecution" mot bakgrunden av Tweets "Oops" som sedan efterföljas av just Tweet sjungandes "Oops" fast över en roots-reggae-version av John Holts "Police in helicopter". Skall man invända mot något så är det kanske att det är lite väl perfekt mixat för det är uppenbart att ett sånt här 110%-igt resultat inte kan uppnås med två fjäderlätta handleder, skivspelare och en snabbtänkt hjärna. En del kallar det fusk, jag kallar det lysande och Steve Jobs kallar det Power Mac.

/ Captain Morgan