RECENSION  

AUTECHRE
GANTZ GRAF
CD / DVD - Warp, 2002

Autechre är tillbaka med en efterlängtad ny singel. Den släpps dessutom i en version med tillhörande dvd-skiva innehållandes gruppens tre videor förpackad i ett Playstation-inspirerat fodral. Mer om dvd:n senare. Innehållet är tre spår och jag måste redan nu faktiskt säga att det inte är Autechres mest intressanta släpp så här långt, trots att skivan givetvis är riktigt bra.

Singeln inleds med titelspåret, "Gantz Graf", som är ett svårsmält stycke musik. Det är kärvt, hårt och enormt krångligt. Totalt söndertrasade och utdragna ljud med en knepig rytm, i de mer strukturerade partierna, samsas med våldsamma urspårningar och mot slutet går alltihop sönder fullständigt. Ungefär lika jobbigt som fascinerande att lyssna på. Med tanke på hur "Gantz Graf" låter förvånas jag över att Autechre, som trots allt är ett av den här genrens mest säljande band och på sitt sätt det mest kommersiella på grund av just detta, ständigt befinner sig i den absoluta spetsen av musikskapandet. På i princip alla deras släpp finns saker som ingen någonsin hört förut och så alltså även på den här singeln.

Spår två, "Dial", är också en märklig historia men inte riktigt på samma sätt. Vad som skulle kunna ses som en klassisk Autechrerytm (från t.ex. "Tri Repetae") är rejält upptrissad och stångas med stökigt elorgelspelande och en bakgrund av otydliga röster. Ungefär som ett rejält berusat enmansband på någon finlandsfärja. Så småningom spårar givetvis allting ur och jag tror faktiskt att det är en form av hockeyorgelmelodi som spelas. Spår två glider fint över till spår tre, "Cap.IV", som är skivans bästa. En krånglig takt inte nödvändigtvis bestående av trumljud samsas, eller osamsas, med en relativt traditionell och harmonisk bakgrund där även diverse röstexperiment genomförs under nio extremt bra minuter. En bit in i spåret blir allt fullständigt genialt när en fin liten melodi fyller i den redan briljanta bakgrunden. Allting stegras sedan mot slutet av spåret och den redan knepiga takten blir något sorts oerhört intensivt och hackigt brus. Hur bra som helst.

Singeln lär alltså inte göra någon besviken men som helhet innehåller den inte Autechres bästa musik hittills. Definitivt ännu ett steg framåt från "Confield"-ljudet och en följande fullängdare, som jag dock inte har en aning om, blir naturligtvis riktigt intressant.

Så långt själva singeln. Dvd-skivan som följer med är en enormt trevlig sak och man får Autechres hela videoproduktion på en och samma gång. Visserligen handlar detta bara om tre videor, men ändå. Autechres första video, till gamla goda "Basscadet", är tydligen inte gjord direkt för Autechre utan är snarare en del av ett sorts ”datorgrafikpaket” som var vanligt på MTV:s Chillout Zone för sissådär 8-9 år sedan. Då började även gemene man få tillgång till hyfsade datorer och 3d-renderingsprogram och det märks ganska tydligt att allt antagligen är gjort av någon glad hemmapulare utan den allra proffsigaste tekniken. Videon är trots allt charmig på ett organiskt/teknologiskt vis och väcker framförallt fina minnen av de första gångerna jag hörde Autechre. Nästa video är den enorma "Second Bad Vilbel" från Anvil Vapre-singeln, regisserad av videogeniet Chris Cunningham. En stenhård, mekanisk video till en stenhård, mekanisk låt. Jösses, vad jag skulle vilja ha den livsfarliga superroboten i videon. Briljant på alla sätt och vis och extra bra när de fina elstörningarna även stör långt ute i widescreenavskärmningens svarta fält. Second Bad Vilbel är trots allt en av världens bästa låtar och man kan faktiskt inte se sig trött på den här videon, trots att den är aningen omgjord för det här släppet. Troligtvis något avkortad och utan den mystiska varelsen som kan ses i sällsynta tv-visningar av mästerverket. Till slut finns även videon till den nya singelns titelspår med och om "Second Bad Vilbel" var spektakulär så är den här åtminstone dubbelt upp. Alexander Rutterford har gjort en fullständigt otrolig animation som egentligen måste ses för att man ska få en uppfattning om vad det handlar om. Animationen är synkad till varje litet ljudfragment i den, som beskrevs tidigare, ordentligt stökiga låten. Tappa-hakan-tufft och jag önskar att jag hade en enormt stor tv. Faktum är att denna video i sig själv är anledning nog till att köpa den utökade varianten av singeln. Ett antal stillbilder ur videon finns också med så att man noggrant kan studera hur alltihop är gjort. Oerhört krångligt.

Enbart som singel är ju "Gantz Graf" riktigt bra och med dvd:n blir det här släppet så gott som fulländat. Detta kan eventuellt bli en trevlig trend och jag ser gärna ett dvd-komplement till Autechres framtida släpp. Spring nu och köp skivan, och en dvd-spelare om det inte redan finns, och förundras över hur otroligt mycket tid Alexander Rutterford har lagt ner på 3d-animatörens slutgiltiga mardröm.

/ Christoffer