RECENSION  

BAURI
THE SLACKER JOURNAL
CD - Neo Ouija, 2002

Då har Bauris debutalbum varit ute tag och ingen är väl besviken. Efter vårt eget 2-årsjubileum i våras var jag minst sagt nyfiken på hur det skulle låta eftersom Bauris spelning där var riktigt bra. Det handlar om repetativ, behaglig, lugn och fin musik. Egentligen extremt Autechre-a-la-Amber/Tri Repetae-influerat, men så väl genomfört att det inte spelar någon större roll. Små influenser från hiphop och electro hittas överallt uppblandat med mekaniska takter och fina, harmoniska ljud och melodier. Bauri kör stenhårt med konceptet långa-låtar-där-mer-och-mer-byggs-på-efter-hand i princip genom hela skivan och det är ett bra tillvägagångssätt.

Skivan är totalt ungefär 74 minuter lång, uppdelat på nio spår. Just spårtider på omkring nio minuter är något som verkligen gör den här musikgenren gott. Man faller nästan in i ett hypnotiskt lyssnande och får ofta känslan av att spårens olika element passar otroligt bra ihop när de får utvecklas under så lång tid som det handlar om.

Genom hela skivan finns förutom klassisk tryck/pys-meckande även en lätt melankolisk känsla. Detta visar sig tydligt i "Vintertår" där låtnamnet på sitt sätt beskriver musiken - avskalade ljud och melodier med en "kall" och harmonisk känsla. På flera ställen finns även matematisk korrekt musik, noggrant programmerad, som i till exempel "Knusfilur", med en behaglig bas och en torrt svängig takt. Man får en känsla av att allting sitter på rätt plats och det är fantastiskt slipat, även om detta väl också tyder på att det kanske inte är den mest fantasifulla musik som gjorts. Avslutningsspåret är i princip den ultimata Tri Repetae-trippen. Torrt och programmerat med en direkt snodd Autechre-hihat. Efter ett tag utvecklas den redan mekaniska rytmen faktiskt till att bli ännu mer mekaniskt. Mycket bra.

Man ska nog se det här albumet som en hyllning till den medvetet sysslolöse individen. Repetativa dagar i ett slumrande tempo, hela tiden med en oroande bakgrundskänsla av att en vacker dag behöva ta tag i saker och ting. Lush, som Bauri själv hade sagt.

/ Christoffer