RECENSION  

GEEEZ 'N' GOSH
NOBODY KNOWS
2LP - Mille Plateaux, 2002

Under en semester från dollar- och pund-inhåvningen som han (äntligen) lyckats få till med sitt Señor Coconut-projekt har vår store hjälte Uwe Schmidt satt sig och pusslat ihop ytterligare ett gospel- och religionsinriktat clicks + cuts-housemästerverk. Och naturligtvis är detta precis vad vi alla väntat på sedan Geez 'n' Gosh-debuten "My Life With Jesus" släpptes.

Men eftersom det är Atom Heart-Uwe, synkopernas och de förkortade ljudens mästare, vi har att göra med här så är detta naturligtvis house som är så tillkrånglad och upphackad att det ofta knappt kan kallas house. Musiken är digitalt hackig och trasas sönder så att delarna blidar nya rytmiska element. Ovanpå detta ganska hårda, om än svängiga, fundament läggs ofta sångsekvenser lånade från gospel-låtar och spirituals, vilket ger en mystiskt varm-kall effekt.

Den största skillnaden mellan "Nobody Knows" och föregångaren är ändå hastigheten. Ofta går det i den standardiserade house-hastigheten, men den nya skivan har detta både snabbats upp och saktats ner. Ibland är det så knark-långsamt att man knappt hittar rytmen och ibland är det uppspeedat så pass att både Artful Dodger och amfetamin kunde varit inblandade. Men det är de inte, och tur är väl det. Uwe Schmidt är alltid bäst när han är ensam.

Och dessutom, visst känns det som om han har ryckt upp sig igen, efter förra årets försenade kokosnötshype. Lyckade släpp som Roger Tubesound Ensembles "Plays Just Notes", samt en stilig cover på Cole Porters "End of a Love Affair" i samarbete med Towa Tei i dennes Sweet Robots Against the Machine-projekt är beviset.

/ Petter