RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
THEY CAN'T STOP US NOW
CD - Easy Star, 2002

They can’t stop us now - nej, sannerligen inte! Alla de stora, alla de hårda i enad front och utan ett spår av att vilja slå an en ton hos den breda massan eller hamna på MTV. New Yorkarna Easy Star har grävt jättedjupt, hur de nu har fått tilstånd till det, i roots- och realityhjälten Linval Thompsons privata arkiv över saker han producerat och fortfarande äger men inte gett ut på CD än. Musikerna som backar snubbar som Eek-a-mouse, Junior Reid, Johnny Clarke och den nu avlidne kronprinsen Dennis Brown är verkligen det sena sjuttio- och tidiga åttiotalets grädda. Givetvis Sly och Robbie men vad sägs om "Flabba", John Holts brorsa på bas, Dean Fraser på sax eller Steelie från producentduon Steelie & Cleevie plinkandes på tangenterna?

Det mesta är från Thompsons tid på Studio One vilket hörs ganska tydligt. Vad som också hörs tydligt är varifrån Henry "Junjo" Lawes och hans blytunga bolag Volcano tränats i produktionens ädla konst. Junjo, som var Thompsons så kallade protégé under en tid, tycker jag dock lyckades sätta lite mer sprätt på musiken. För om det är något som man skall invända mot så är det just att det finns en seghet i stort sett alla låtar som gör att det kan kännas lite väl avslaget även om det hela har potential.

Nåja, med Gregory Isaacs på micken, med redan nämnda musiker och med King Tubby bakom spakarna så är det givet att "Tennement Yard" håller toppnivå. En braj-hyllning, "Sensi party", ifrån Eek-a-mouse sitter ju heller aldrig fel och även trallvänlige Barrington Levy hyllar hyggligt i "Sensimilla". För stora delar av Sverige är Wayne Wade känd som han som sjunger "Lady" på Absolute Reggae-samlingen men i ärlighetens namn har han gjort bättre, mycket bättre faktiskt. På den här skivan bidrar han med "Poor and humble" och man behöver inte vara med i Mensa för att fatta varifrån Luciano hämtat inspiration när han fick till sin hit "Poor and Simple". Junior Reid, som efter att han ersatt Michael Rose i Black Uhuru också hunnit med att larva sig med Coldcut och annat, var en gång i tiden så consious att han fick till "Mr Big Man" som återfinns här, en riktig höjdare enligt alla måttstockar och ibland önskar jag han återgick lite till det här stuket för att få bort lite av den shablon han faktiskt blivit.

Skall man försöka sig på ett helhetsintryck så är det ändå så att även om alla de riktiga essen är med så luktar det hela lite skåpmat och rätt sinnesstämmning för att njuta som mest av den här cd:n är snarare bakis en söndagmorgon än laddad en fredagskväll.

/ Captain Morgan