RECENSION  

SIZZLA
THE STORY UNFOLDS
CD - VP Records, 2002

En synnerligen genomarbetad "best of"-platta är precis vad som tillhandahålls med det här släppet. Med tanke på den superkontroversielle bobo-dreadens enorma produktionstakt måste VP ha haft en eller ett par riktiga specialister som jobbat med att bena ut vad som faktiskt är bra ur den enorma röra av sjuor, tolvor och album som utgör Sizzlas katalog. Med hela trettio låtar guidas man genom en lång bit av hans karriär och det slår mig hur han utvecklats från en lite klagande fredspredikare till en dåraktigt gapskrikande agitator sedan starten på sin förhållandevis korta tid i rampljuset.

Det hela börjar med "No white God", vilket ju är en titel som skvallrar om det utmanande ämet huruvida Gud, Jesus med flera var vita eller inte. Herr Collins själv tror att de var mer av den solbrända sorten. Sedan fortsätter det med låtar på det religiösa temat och prisande av blandad natur. Givetvis till Selassie men också Jerusalem, den heliga anden och så vidare. Det hela glider sedan in på Sizzlas andra favoritämne - Babylon alias samhället i stort. Med odödliga klassiker som "Give dem a ride", "Babylon a listen" och "Make dem secure" över lika klassika riddims så som The Lecturer, Drumsong och så vidare visar han med eftertryck att åtminstone han vet hur en slipsten skall dras.

Faktiskt är dreaden inte bara religiös och upprörd över etablissemanget, han gillar föga förvånande brudar också. Detta gör han på två vis. Det ena är en oförställd beundran och respekt till och för kvinnan som väsen. Det andra är ungefär som det snack som kan höras i världens alla högstadieskolors rökrutor, "du skulle sett dom tuttarna", typ. Mot slutet av skivan har man nått fram till den stil som den gode Miguel kör med idag. I senare alster som "Taking over" och "Get to the point" är han sådär övertänd och påtänd att han mest skriker 'blaze fyah blaze' och vansinnestjattrar tills han nära nog tuggar fradga. Och ja, när sista hata-bögar-helvetes-jävla-polisen-alla-tjejer-är-horor-mera-hasch-alla-vita-borde-brännas-mer-eld-raden klingar ut känns det utan att ljuga som att jag nått gränsen för hur mycket Sizzla en människa kan höra på en gång.

Dock vill jag understryka att det här är en mycket bra samlingskiva som ger en välbalanserad och rättvis översikt av Sizzlas karriär och som helskickligt sållar agnarna från vetet i den fullkomliga snårskogen av hans hittills utgivna material.

/ Captain Morgan