RECENSION  

HERRMANN & KLEINE
OUR NOISE
CD - Morr Music, 2002

Herrmann & Kleine är närmare bestämt Thaddeus Herrmann, kanske mest känd för sina kontakter med Digital Hardcore och som redaktör för tyska tidningen De:bug, och Christian Kleine, som vi känner igen från bland annat albumet "Valis" som inte var så dumt. "Our Noise" är deras första album tillsammans efter att tidigare ha släppt två singlar.

Morr Music överraskar väl inte direkt med den här utgåvan. Det går i samma behagliga elektroniska skola som kännetecknar en stor del av bolagets artister. Det gör dock ingenting efter som "Our Noise" är riktigt bra. Herrmann & Kleine har gjort tio spår som visserligen skiljer sig en aning från varandra stilmässigt, men som förenas i den totala känsla av trevlighet som genomsyrar hela skivan. Här finns element från traditionell elektronisk tryck/pys-musik, hiphop, dansorienterad karnevalmusik och alldeles vanlig popmusik. Trots de något yviga stiländringarna så funkar ändå alltihop bra som en helhet. På skivan finns även flera icke-elektroniska instrument som jag antar att Christian Kleine bidrar med (med tanke på hur "Valis" låter). Detta tillsammans med aningen smutsig elektronik gör att skivan inte får ett laboratorieproducerat ljud, något som i sin tur bidrar helhetens varma och behagliga intryck.

Just känslan av lite kantstött - i positivt bemärkelse - musik finns på flera ställen. Samplingarna av trumtakterna, som ofta får samsas med programmerade rytmer, känns tillyxade och aningen slarvigt - även det i positiv bemärkelse - gjorda. I exempelvis fullständigt lysande ”Her Tune” hittar man det gamla Funky Drummer-breaket en bit in i spåret (för övrigt ett av de får tillfällena i musikhistorien där den faktiskt fungerar) och här hör man faktiskt skarven mellan loopens början och slut. De hade väl bråttom, antar jag. "Her Tune" är för övrigt en av de mest perfekta låtarna jag hört. Här finns i princip bara element som passar oerhört bra ihop. En analog Orbital-bas, en enkel och genial melodi (jajjamän), en knasterväsande virveltrumma och efter ett tag elektroniskt taktmeckande på hög nivå. Väldigt bra. Även spåret "Blue Flower" är värt att nämna. Det är en cover på Slapp Happys låt, vilka det nu är, som även lite mer kända Mazzy Star har gjort en cover på. Hursomhelst en poplåt med akustiskt gitarr, kvinnlig sång och hela baletten. Vad detta spår egentligen gör på skivan vet jag inte men det är alldeles lysande. I synnerhet när massor av gitarrer vräks på i någon sorts refräng. Kanske ett övertydligt försök att minska gapet mellan alternativ popmusik och elektronisk musik, om det nu skulle behövas.

Se nu till att skaffa skivan. Den är riktigt bra. Thaddeus Herrmann och De:bug hittar man på www.de-bug.de.

/ Christoffer