RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
RND_0.34873349921
CD - Pause_2, 2002

Hjärnorna bakom den ganska nystartade brittiska elektronika-labeln Pause_2 har knäckt den ganska klipska idén att lansera sitt nya skivbolag med hjälp av en lågprissamling. Alltså har de samlat ihop låtar både med artister som de tidigare släppt och artister de aldrig någonsin kommer att släppa igen och jag har noterat att de hittills fått ganska god kritik lite här och där. Men som vanligt är det så att det inte finns tillräckligt många begåvade musiker i den här genren för att det ska räcka åt alla de nya skivbolagen. Alltså finns det en klart tillräcklig del skitmusik även på den här skivan.

Skivan inleds av Sybarite, som har gjort en ganska försiktig låt med lite akustiskt plinkande och lite sprak och pip i bakgrunden. Tyvärr saknar Sybarite den viktiga spärr som talar om när det är för mycket på en gång, vilket gör låten lite för stökig för att vara helt OK. Bland de riktiga bottennappen är det framför allt viktigt att varna för den väldigt Fast Tracker-ljudande dataspelspop som japanske Mati:k bidragit med. Det låter naivt på ett oavsiktligt och tråkigt sätt. Den för mig helt okände Com.a har förmodligen lyssnat alldeles för mycket på AFX:s "Hangable Auto Bulb"-tolvor. Han äger nog en del Richard Devine-skivor också, vilket jag antar att även jobbiga Quinoline Yellow gör.

Bland de mindre okända artisterna ingår också två eviga samlingsartister som det aldrig kommer att lossna riktigt för (och några sådana finns det alltid med på de samlingsskivor som varje nytt elektronika-skivbolag släpper). I det här fallet är det de båda ryska artisterna EU och Novel 23 som representerar denna förmodat frustrerade sub-genre. Åtminstone EU genomför jobbet med godkänt betyg tack vare en låt som låter som vår gamle gode Dot-hjälte Hab, spetsad med betydligt rossligare trummor. Novel 23:s låt skulle faktiskt också kunna vara gjord av EU, men på en sämre dag.

Men det finns faktiskt en hel del ljuspunkter också. Neo Ouija-relaterade Metamatics bidrar vad som låter som en ny variant på det klassiska Metamatics-soundet, men torftigare och som kört genom ett mystiskt filter. Den riktiga höjdpunkten står annars Andreas Tilliander för. Hans låt "Snedsteg" kombinerar det skönt mekaniska soundet från "Clip-Hop" med den mer organiska dub-stil som han bland annat visat upp på sitt bidrag till samlingen "Reslab", och det med väldigt lyckat resultat. Väldigt lovande inför den kommande Mokira-skivan på Mille Plateaux.

Avslutningsvis bör sägas att Wauvenfolds "Moth" också är ganska bra på ett mjukt och/eller nervöst vis, samt att den här samlingen har något för alla, både dem med bra och dem med dålig smak, varför det faktiskt varken går att rekommendera eller avråda från ett inköp.

/ Petter