RECENSION  

BOLA
FYUTI
CD - Skam, 2002

Bola, Bolaman eller Darrel Fitton som han egentligen heter, följer här upp 1998 års "Soup" med tryck-och-pys av klassiskt snitt. Man skulle nästan kunna kalla hans musik retro, då den påminner både om Autechre på pre-Chiastic Slide-tiden och FSOL när de var bra.

Men Bola är faktiskt mer än bara härmningar av gamla favoriter. Soundet är upptaterat till år 2002 och det slår mig hur snyggt förpackat ljudet är på de tio spår som skivan innehåller. Jag tror att vad jag vill säga är att det här är välproducerat (i ordet positiva betydelse). Mr. Fitton har dock en ovana att smeta in sina tryck, pys och surr i alldeles för feta lager av synt-svep. Då känns det hela nästan lite pornografiskt och förstör helhetsintrycket av låtar som "Vertiphon", "Shoob,e" och "VM8" ("VM8" som förresten inte är tryck-och-pys utan bara pys). Jag kan i och för sig ha överseende med detta, det känns bara som om låtarna skulle kunna bli ännu bättre om synt-svepen kunde ge lite mer plats åt de andra trevliga ljuden.

Vad jag dock inte kan ha överseende med är när Bola ska trilskas med att ha vokala partier i sin musik, som på "Pae Paoe". Rösterna är dränkta i effekter men det blir snarare lite roligt än bra. Precis samma misstag skedde på titlespåret till den annars trevliga EP:n "Mauver" som kom för något år sedan. Men när det verkligen stämmer, när de vokala inslagen lyser med sin frånvaro och synt-svepen lagt sig lite längre bak i ljudbilden, då blir det verkligen fest. Som på spåren "Veronex Cypher", "Magnasushi" och "Soleiele". Otäckt bra.

/ Martin