RECENSION  

DOMOTIC
BYE BYE
CD - Active Suspension, 2002

Det franska bolaget Active Suspension har funnits i tre år men detta är det första albumet de släpper. Jag har aldrig hört talas om dem förut, så fråga mig inte vad de har sysslat med fram tills nu. Domotic är en ensam fransman vid namn Stephane Laporte. Laporte är något av en analogsyntsfetischist och med detta i tankarna beskriver bolaget hans musik som naiv, varm och känslig fjärran från mången överintellektuell elektronisk produktion. Själv tycker jag inte att Domotics musik sticker ut speciellt mycket från den genre den nog får sägas tillhöra.

Det rör sig om ett koncept man känner igen. Fina och enkla melodier med krångliga takter, kanske aningen annorlunda än standardmallen. Jag vet inte om det beror på att Frankrike är produktionslandet, men alltihop känns lite 60-talsspännande på tv-serievis. Alla ljud känns gamla (på ett positivt sätt) med analogsyntar i kubik och rytmer som består av explosionsljuden från något fint Commodore 64-spel. Musiken ligger hela tiden på gränsen mellan vackert, smart och löjligt. Närmaste konkurrent kan möjligen vara Múm (Mùm?). Vissa spår känns tyvärr inte särskilt unika utan är mest kopior av saker som redan finns (Múm?), men på sina ställen visar sig en genial sida av Domotic. I exempelvis "consilium-industri" faller allting på plats. Ett överdåd av perfekta ljud och melodier som mot slutet river sönder dina högtalare i en rundgångs- och efterklangsfest. Inte ett öra är torrt. Trevliga är också de spår där en stulen pianoslinga samsas med en bakgrund besläktad med mången glitch/powerbook/köln-kollega. Intressant när musiken i övrigt inte har speciellt mycket med just den skolan att göra. Här finns alltså en del nya element i en välkänd genre och "Bye Bye" är helt enkelt en trevlig skiva fylld med trevliga ljud.

/ Christoffer