RECENSION  

BOARDS OF CANADA
GEOGADDI
CD - Warp, 2001

Förväntansfullt stoppar jag in Boards of Canadas efterlängtade uppföljare till 1998 års "Music has the right to children" i cd-spelaren. Redan ljudet av första tonen i första låten avslöjar att jag inte kommer att bli besviken. Och när beatet som man känner igen så väl, även om man inte hört låten tidigare, drar igång tjugofyra sekunder in på andraspåret "Music is math" sprider sig ett leende på mina läppar och jag börjar i sann Boards of Canada-lyssnaranda nicka med huvet i takt till musiken.

Kanadensarna har inte rört på sig mycket rent stilmässigt. Kvar finns barn-samplingarna, de skeva men ack så harmoniska syntmattorna och givetvis de släpiga beatsen. Och alla ljud är givetvis maximalt designade för bästa öronkomfort. Men lite skillnad i stil i jämförelse med föregångaren finns det ändå. Om "Music has the right..." befinner sig i en snäll och trevlig drömvärld så har musiken på "Geogaddi" fått ett litet stänk mardröm i sig. Det hela känns aningen mer snedtripp än tidigare.

I gammal god tradition blandar man 1 och 1/2-minuters-snuttar med 6-minuters-alster vilket kan ge ett något splittrat och ofärdigt intryck. Men efter ett antal genomlyssningar köper jag det här formatet och tycker mest det är lite trevligt när det dyker upp en liten pojke och varnar om energibrist och när Leslie Nielsen med myndig stämma berättar hur lava beter sig under vatten. Men de långa låtarna är de bästa. "Music is math", "Julie and Candy","1969","Alpha and omega", "Dawn chorus" och "You could feel the sky" kommer alla att vara möjliga svar om någon på nyårsafton i år frågar mig efter årets låt.

En intressant anmärkning är att man i "1969" fortsätter sin fascination, eller vad jag ska kalla det, över David Koresh och hans Waco-sekt som ju var tema för ep:n "Out in a beatiful place in the country". Nu låter det "I was not a follower of hseroK divaD. She's a devoted Branch Davidian" och det ska visst vara en bearbetad snutt ur samma intervju med Amo Bishop Roden som använts som samplingskälla till låten "Out in a beautiful place...". Det finns fler exempel på baklängesprat på plattan och lägger vi dessutom märke till låttitlen "The Devil is in the Details" så är vi snart en konspriation på spåren! Den intresserade hittar en sammanfattning av de här ideerna här.

Avslutningsvis vill jag dock höja ett litet varningens finger. Även om "Geogaddi" håller har jag svårt att se att ännu en skiva i nästan exakt samma stil skulle bli så kul - men det kan jag ju vänta med att klaga på tills det är dags att recencera uppföljaren, det vill säga om fyra år. Just nu ser jag fram emot nästa bakfylla.

/ Martin