RECENSION  

PETER LLOYD
THE U137 EP
10" - Mjäll, 2001

Målet med Mjäll när bolaget startades var att ge ut en serie med åtta tiotummare med okända svenska artister. Nu är de sista två skivorna släppta; göteborgska DJ-sammanslutningen Team Musils extremt Brinkmann-inspirerade "The Nuria Schoenberg EP" och den här, Peter Lloyds "The U137 EP".

Lloyd har tydligen arbetat med film- och teatermusik tidigare och det är möjligt att det är något som man kan finna spår av här. De två långa låtar som ryms på skivan är fyllda till bristningsgränsen med nästan teatraliskt övertydliga ljud av sådant som talande barn, utländsk sång, orgel-licks, vocoder-röster, skev sinus-flöjt och atmosfäriska ekon som flätas ihop till en svårsmält ljudresa som på A-sidan ofta döljs strax under ett breakbeat som skulle kunna vara hämtat från DiLevas Noll-period.

På skivans andra sida saknas den sortens trummor, och det är nog lika bra det. Med det mer sparsmakade beat som finns här, och utan de allt för höga Kraftwerk-knäppningarna från förstasidan, framgår det betydligt tydligare vad Peter Lloyd kan. Här får vi nämligen höra ett ganska vackert stycke musik, som obemärkt förflyttas mellan olika melankoliska stämningar. Avslutningsvis mynnar låten ut i en väldigt trevlig piano- och stråkballad - förmodligen världens första samarbete mellan Fläskkvartetten och Elton John.

/ Petter