RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
NANOLOOP 1.0
CD - Disco Bruit, 2002

Snabbt efter att musikprogrammet Nanoloop utvecklats för att användas på Nintendos Gameboy uppstod naturligtvis en subkultur av tokroliga hemmapulare med tid över som spred sina Nanoloop-mp3:or över nätet. Nästan lika länge har det talats om att det ska släppas en samling med låtar som etablerade artister gjort i Nanoloop, vilket är betydligt mer intressant. Namn som nämnts i sammanhanget är Fennesz, Aphex Twin och Merzbow.

Nu släpps skivan och ett antal av de tidigare nämnda stora namnen har trillat bort, men med artister som Pita, Merzbow, sverigeaktuella Blectum From Blechdom, samt Vladislav Delay och Stock, Hausen & Walkman kan det ändå vara värt att lyssna igenom den. Innan dess kan det vara klokt att inse att det finns inbyggda begränsningar i en idé som denna, en skiva där alla inblandade gör musik med samma utrustning. Det musikaliska resultatet är minst lika mycket dataspels-plong!-ljud-nostalgi som egentlig musik.

Nanoloop-uppfinnaren Oliver Wittchow medverkar själv med två låtar som kan bedömas på två sätt. Dels är det uppenbart att han hittar bättre i Nanoloop än någon annan, och dels är det lätt att misstänka att han egentligen inte är nån vidare musiker. Det är å andra sidan något man kunde börjat misstänka även om många av de mer välkända namnen på skivan, om man inte vetat vilka de var innan. Det blir nämligen lätt lite platt när man gör musik med en Gameboy som enda instrument.

Vissa lyckas emellertid. Inte minst Vladislav Delay, som deltar här liksom på Mille Plateaux-samlingen "Electric Ladyland - Clickhop version 1", tillsammans med vokalisten Antye Greie-Fuchs i konstellationen agf/dlay. Delay har lyckats knåpa ihop en klassisk Delay-låt och är på så sätt en av de få som lyckas behålla sin egen stil trots den nya instrumenteringen. Även Merzbow lyckas med det och gör en slags försiktig noise-techno i stil med Mazk och en del av hans nyare solo-skivor. Även Felix Kubins låt är bra, men de obegripliga idioterna i Dat Politics är precis lika usla som vanligt.

Jag har svårt att tänka mig att "Nanoloop 1.0" är en skiva som kommer att snurra speciellt ofta, det typiska Gameboy-ljudet kan bli lite för mycket efter ett tag, men skivan är faktiskt ganska trevlig ändå. Så länge man inte försöker lyssna på för många låtar efter varandra.

Värt att notera är att Nanoloop-konstruktören nu har gått vidare. Han kommer att presentera ett nytt Nanoloop-program för mobiltelefoner (den feta, japanska typen) vid en mässa i Berlin i mitten av februari.

/ Petter