RECENSION  

NATHANIEL MERRIWHEATHER PRESENTS LOVAGE
MUSIC TO MAKE LOVE TO YOUR OLD LADY BY
CD - 75Ark, 2001

Jag får först och främst erkänna att jag inte provat använda den här plattan till det den är gjord för. Istället har jag lyssnat på den på jobbet, som inte är speciellt romantiskt, så ni får väl ta recensionen med en nypa salt.

Dan the Automator är som vanligt tillbaka med ännu ett tokprojekt och den här gången är betoningen faktiskt ännu mer på tok än vanligt. Som Nathaniel Merriwheather, en av grundarna av Handsome Boy Modelling School, bjuder han oss på hångel-triphop av finaste slag. Mannen har uppenbarligen lyssnat en hel del på Serge Gainsbourg och liknande old school-lovermän och laddat upp med smekande stråkar. Till sin hjälp har han tagit Mike Patton, redaktionens nu levande favorit-crooner, och Jennifer Charles, från alternativbandet Elyssian Fields, på sång. De framför ett gäng duetter som närmast för tankarna till "Je T'Aime...", om än lätt förvridna. Kid Koala är också med och tar oftast rollen av någon slags solotrumpetare eller violinist, fast på turntables då förstås.

Det är svårt att nämna några speciella spår på skivan - det är ju trots allt musik som ska gå lite lagom högt i bakgrunden när man sitter i soffan med Hennesey-glaset i ena handen och en galant dam i knät. Men ändå: "Stroker Ace" är fenomenal med sitt storbandstryck, och "To catch a thief" är trevlig med spinett och en snygg pianoknall. Kid Koalas två soloäventyr, "Everyone has a summer" och "Koala's lament", är givetvis tekniskt perfekta och lustiga. I allmänhet saknar man kanske en rappare som kunde kommit in och kört lite kärleksrim i något spår, men Del kanske var sjuk när skivan spelades in.

En annan höjdpunkt är de förvirrande skitsen där väldigt celebra gäster dyker upp. Plattan börjar med att HBMS-kollegan Chest Rockwell (aka Prince Paul) hyllar den som bättre än både Barry White och Abba. Afrika Bambaata, "The Godfather of Hiphop and Love", mumlar någonting om att man ska använda fickludd som tandtråd - definitivt skivans konstigaste minuter - och Maseo från De La Soul berättar om ketchup, tror jag.

Allt är bra, om än ganska dumt. Skönt att se att Gorillaz-pengarna gjort The Automator totalt oberoende och låter honom hitta på exakt vad han vill. En given platta i samlingen.

/ Per