RECENSION  

FUNKSTÖRUNG
VICE VERSA
CD - !K7 Records, 2001

Funkstörung knäpper vidare som om inget hade hänt. Inget har å andra sidan hänt heller. Det här är andra gången de samlar ihop remixer de gjort åt andra artister och skivan har försenats flera gånger av "den otroligt komplicerade omslagsdesignen", vilket genast ger lite LP5-flashbacks. Omslaget verkar äntligen ha blivit klart, enligt bliderna är det gjort av någon slags skumplast, och senaste uppgifterna gör hur som helst gällande att skivan ska släppas denna vecka.

Vi kan börja med att konstatera att i Funkstörung-land står tiden i stort sett stilla. "Vice Versa" är i princip en kopia av "Additional Productions", deras första remixsamling som kom 1999. Remixerna på skivan är alla gjorda någon gång mellan släppet av förra samlingen och denna, vilket innebär att låtarna kan ha upp till två och ett halvt år på nacken. De maniska Funkstörung-samlarna, i den mån det finns några kvar, har förmodligen redan hunnt tröttna på det som denna skiva innehåller, dvs Funkstörungs version av Jean-Michelle Jarres "C'est la vie", En Plaid-låt, lite tysk musik och remixer av ytterligare några föredettingar.

Det blir lite mer intressant eftersom ett par nya, tidigare outgivna samarbeten finns med. Först och främst dyker Anti-Pop Consortium-rapparen Beans upp på ett spår och gör bra ifrån sig. Dessutom ingår samarbetet mellan vår svenske mjukost Jay Jay Johansson som Fat Bankroll rapporterade om först av alla i våras. Titeln på låten är "I Want Some Fun" och underligt nog hörs det knappt att Funkstörung varit inblandade. Snarare låter det som om Jäje hade samarbetat med Lamb och remixats av Danny Breaks (om någon kommer ihåg honom). De där Lamb-referenserna dyker förresten upp igen när Louise Rhodes sjunger på remixen av A Guy Called Geralds "Humanity". Till råga på allt håller Funkstörung just nu på med att snickra ihop en remix till en ny Lamb-låt. Förvirringen är total.

Med en viss förhoppning frågade jag för några veckor sedan Funkstörungs Michael Fakesch om de möjligtvis hade döpt skivan efter den trevliga Judge Reinhold-filmen med samma namn, men de hade inte ens sett den. Eftersom det var min sista Funkstörung-relaterade illusion så är det enda som återstår nu en misstanke om att detta är hip-hop i smyg, paketerad så att människor som inte tror att de gillar hip-hop ska kunna lyssna på det ändå. Och om det är så rekommenderar jag ett uppvaknande och ett inköp av en EPMD-samling.

/ Petter