RECENSION  

AOKI TAKAMASA
SILICOM
CD - Progressive Form, 2001

Först lite förvirring. Den här skivan heter Silicom. Silicom är även namnet på samarbetet mellan Aoki Takamasa och Masakazu Takagi. Som namnen antyder så de från Japan, närmare bestämt Kyoto. Projektet Silicom ska, enligt skivbolaget, producera ett unikt koncept bestående av ljudmässiga och visuella element. Takamasa står helt enkelt för musiken och Takagi för de visuella upplevelserna. Silicom sägs även bygga en bro över klyftan mellan modern konst och klubbkultur. Luddigt, javisst.

Tydligen handlar Silicoms koncept om musik, och även om bilder och ljuseffekter som påverkas av denna musik. På pappret låter detta inte särskilt revolutionerande men det kan man inte med säkerhet veta innan man sett dem live. Skivan innehåller bara musik och det är väl då den som får recenseras här. På fodralet står bara Takamasa omnämnd. Det är lite skumt om det här ska vara ett tvåmansprojekt. Hursomhelst så har Takamasa spelat live med storheter som Microstoria, Freeform, Monolake och några andra kändisar i elektronikvärlden. Han har säkerligen tagit intryck av samtliga dessa eftersom hans musik kan beskrivas som ett hopkok av all nutida alternativ elektronisk musik. Det är välgjort och genomtänkt men inte särskilt nyskapande. Här finns allt ifrån fina harmonier och knastrigt industriskrammel till 4/4-takt och repeterande cd-pyssel. Ingen rak musikalisk linje alltså, och det är nog det som är skivans största nackdel. Annars är det inget fel på själva innehållet utan det finns flera bra spår.

Det första, "std", är en långsam och taktfast historia med en elak och problemfylld elektronisk stämning i bakgrunden. Det är ett av de få spåren som kanske visar hur Takamasas musik låter när han har gjort den utan tydliga influenser från annat håll. Vissa spår är som sagt lite väl inspirerade av andra artisters musik. Bäst blir det i de taktmässigt industriella och minimala spåren med en ond bakgrund av kärva och skeva ljud. "exp.2" är ett bra exempel på detta där musiken tuggar på och bakgrundsljuden kommer och går. En lång malande ström av japanska hårda bud. Det sista spåret, "rec", är också en höjdare. Det skulle kunna vara gjort av någon laptopvirtuos från Köln i sin fint sönderpysslade soppa av knäpp, knaster och knak.

Som sagt, en ganska spretig skiva. Det som möjligen är bra med det är att skivan åtminstone på något ställe tilltalar alla som tycker om någon form av elektronisk musik. Själv hade jag hellre sett en tydligare linje i musiken än vad som finns här. Det är dock inte dåligt musik på något sätt.

Skivan finns även, precis som det kommande albumet, på dvd och man får väl förmoda att innehållet då är utökat med vad Masakazu Takagi kan erbjuda i Silicomprojektet. Ta även en titt på Silicoms hemsida (homepage.max.com/silicom).

/ Christoffer