RECENSION  

CANNIBAL OX
THE COLD VEIN
CD - Def Jux, 2001

Visst, vi vet att den här plattan kom ut någon gång i somras, och alla som är intresserade av knepig hiphop har säkert plockat den redan. Men har vi fattat infon rätt så har den precis fått distribution i Europa och det vore ju synd och skam om någon skulle missa den. Jag känner mig lite som om jag borde få betalt av Def Jux vid det här laget, men det här är faktiskt en av de mest intressanta hiphop-plattorna som kommit ut i år.

Harlem-duon Cannibal Ox, Vast Aire och Vordul Megilah, bjuder inte på lättlyssnad musik. Mycket av det beror på deras mentor och producent El-P som ännu en gång lyckats uppdatera sin Company Flow-formel. Det finns faktiskt ingenting annat som låter som det han gör – ett sampler-hopkok av Bladerunner-syntar, soulblås, rena oljud och proggrockssolon över smutsiga trummor. Det låter som om hans samling med samplingsmaterial består av skivor som ingen annan hiphop-producent äger eller ens tänkt på att försöka äga. Som bäst blir det när oväsendet kombineras med en harmonisk bakgrund, exempelvis i fenomenala "Ridiculoid" eller senaste singeln "The F-Word". Plattans starkaste spår, "Stress Rap", följer samma formel. En sammansättning av märkliga klockspelsloopar och melankoliska analogsyntar över vilka Vast och Vordul spottar ur sig sina rhymes.

Texterna är bittra och påträngande storstads-skildringar fylda med obegripliga metaforer och färgade av en hygglig dos science fiction. "What you figure? That chalkie outline on the ground is a father figure?" – nattsvart är ordet. Vast framstår omedelbart som den starkare mc:n, men ju mer man lyssnar destå bättre låter kollegan Vorduls extremt monotona, malande flow. När andas mannen egentligen?

Det är alltså en platta som tar en stund att ta till sig. Den är lång, över sjuttio minuter, och vissa av spåren kunde man plockat bort för att trimma den en aning. Det enda riktigt dåliga är förstås låttiteln "The Battle of Asgard". Visst, en Marvel Comics-referens kanske, men man associerar direkt till vikingarock. Mycket dumt. Skivomslaget är klart Warhammer 40K-aktigt också vilket medför en halv varning. Men det där är såklart smådetaljer – väldigt få plattor rör Cannibal Ox debut.

/ Per