RECENSION  

LIIMA
VERSIONS I-II + VERSIONS III-IV
10" - Kangaroo, 2001

Länge var Ilpo Väisänen Pan Sonics anonyma medlem. När hans kollega Mika Vainio översvämmat marknaden med soloprojekt och samarbeten höll Ilpo sig i bakgrunden, nöjd med att extraknäcka som rocksteady-DJ ibland. I och med Raster-Notons 20' to 2000-projekt, i vilket tolv artister släppte en 20 minutersskiva varsin månad under 1999, hände något. Projektet inkluderade soloprodukter från båda Pan Sonic-medlemmarna. Vainios bidrag påminde om hans övriga soloreleaser, om än komprimerad och med fokus på oljud och karga surr-miljöer. Väisänens skiva var mer rytmisk och innehöll stundtals dub-liknande ekostrukturer. Tidigt i år släpptes så Ilpos första soloalbum "Asuma" på Mego. "Asuma" fortsatte på på den väg som "20' to 2000" påbörjat, med Pan Sonic-liknande ingredienser, men ett både tunnare och mänskligare förhållningssätt.

Nu har Ilpo startat skivbolaget Kangaroo åt sig själv för att, som det så fint heter, kunna släppa "sjuor, tior och tolvor med anknytning till det jamaicanska dub-formatet". Han har också hittat på artistnamnet Liima och invigt sitt skivbolag genom att ge ut två egenproducerade tiotummare. De två skivorna är mycket riktigt dub-orienterade och låtarna är nästan enbart uppbyggda av rytmiska element. Längst fram finns typiska TR 808-trummor, och variationen i musiken skapas framför allt med eko. Det minimalistiska förhållningssättet betyder också att det är viktigt att allt låter rätt hela tiden. Det gör det nästan, men ibland halkar det snett, kanske för att Väisänen sin vana trogen gör all musik utan datorer, och stämningen är förstörd. Oftast gör det däremot inte det, och då är det bara väldigt bra.

/ Petter