RECENSION  

JIMI TENOR
UTOPIAN DREAM
CD - Sähkö Recordings, 2001

1516 gav Thomas Moore ut boken "Utopia", en beskrivning av ett fantasisamhälle som gav namn till en hel genre: utopin. Nästan 500 år senare kommer Jimi Tenors bidrag till denna genre: "Utopian Dream". Låttitlar som "Utopian Dream", "New World", "Better than ever", och "Paradise can wait" talar om att Jimi är en lycklig kille och att han funnit sin nya värld där nere i Spanien. Jimi Tenors utopi existerar inte i någon odefinierad framtid (vilket är brukligt i genren) utan fastslår i titellåten: "we are the utopian dream, it´s already happening". En existerande utopi alltså och visst känns det som om Tenors flytt till Barcelona gett honom inspiration och gjort honom euforisk – och det räcker långt, men kanske ändå inte hela vägen. Musiken är nämligen något ojämn: från cdns tre starkaste spår "Utopian Dream" (där Tenor över en suggestiv basgång vaggar fram som ett strålskadat futuristiskt mumintroll med dov röst), "Moonfolks" (som är materialiserad lycka och Tenors röst blir gällare än någonsin när han sjunger: "when we meet the moonfolks we gonna shake their hands, cause in the moon you know, they go hand in hand"): och "Neumatico Rojo" (en fantastisk jazzlåt kort och gott).

"Utopian Dream" är den starkaste Tenorplattan sedan "Intervision" och det säger en hel del, men den är ändå väldigt ojämn. Första halvan av cdn bubblar och viner av infall. Det är sofistikerad, urban 70-talsporrig jazz med inslag av fräscha synthljud. Det påminner lite om något som Barry Adamson skulle ha gjort, men det känns gladare och mer party. Sämre är dock de låtar där Tenor låter jazzimprovisationen ta överhanden helt och hållet, där groovet blir mindre viktigt, syntljuden försvinner och får lämna plats för utsvävningar på tenorsaxofonen och flöjten.

Jimi Tenors utopiska dröm lämnar mig alltså lite konfunderad och något besviken. Det som börjar så bra införlivar inte allt det lovar. Men innehåller ändå ett par rejält starka spår.

/ Mats