RECENSION  

MUM
PLEASE SMILE MY NOISE BLEED
CD - Morr Music, 2001

Det här är isländska Múms andra album. Deras första, "Yesterday was dramatic, today is ok", är förresten en riktigt trevlig bekantskap. Den gör inte en fluga förnär i sin extrema behaglighet. Fylld av självklar och enkel musik, varma analoga ljud, ibland akustiska instrument och en aning sång. En mycket trevlig skiva, helt enkelt. Deras nya album är inte riktigt vad jag skulle vilja kalla ett album. Det finns bara två (och ett halvt) spår som Múm har gjort. Resten är mixar gjorda av mer och mindre kända artister inom ungefär samma genre.

Múms två egna låtar inleder skivan. Den första, "On the old mountain radio", är elektronisk musik i sin kanske mest lyssnarvänliga och behagliga form. Små klangspelsmelodier med varm bakgrund och trevliga orgelljud, tillsammans med en relativt minimal och ändå komplex rytm. Visst hör man att Múm har en hel hög med Musik aus Strom-skivor hemma, men det gör ingenting. De har lyckats få till en analog och nästan akustisk stämning, där många andra liknande grupper är superprogrammerade.

Múms andra spår, "Please sing my spring reverb", är en aningen mer trasig och skör sak, mest beroende på melodins ekande och spräckta ljud. Här finns även en svängig takt och samma varma basar som i det första spåret. Även en mer sorgsen känsla infinner sig, inte minst när man hör den lätt lallande kvinnliga sången långt borta. Alldeles utmärkt.

Tyvärr är inte mixarna på dessa två lysande spår lika fantastiska. En av de bättre är Arovanes version av "Please sing my spring reverb". Arovane gör en ganska Arovansk version av alltihop med fina, analoga ljud och en stadig takt blandat med lager på lager av melodier. Framåtskridande och trevligt. Phonem har också mixat samma spår med lyckat resultat. Phonems version innehåller mer elektroniskt pyssel och brus, tillsammans med en svängig takt som blir knepigare efter hand. Till skillnad från flera av de andra bidragen på skivan så kan man inte riktigt höra hur originalet låter i Phonems version, och det är ju givetvis trevligt. Christian Kleine är den enda som har valt att mixa "On the old mountain radio". En enkel 4/4-takt och ett egentligen ganska orört original gör ett trevligt intryck.

Utöver dessa tre artisters versioner så finns även Styrofoam, ISAN och Bernhard Fleischmann med på skivan. Deras tre bidrag är inte fullt så spännande som de övriga. Musiken sträcker sig från 4/4-takt via Depeche Mode till någon sorts hiphop, men det är helt enkelt inte tillräckligt intressant.

Albumet är dock absolut värt att skaffa för de två spåren från Múm själva. Deras egensinniga ljud i en ofta plagierad genre kan bero på att de är fyra personer. Med fyra viljor blir antagligen musiken lite mer levande än när en ensam och insnöad datakille sitter i källaren och komponerar. Det finns förresten ett spår till på skivan som är gjort av Múm. Det får kanske betraktas som en extralåt på grund av sin korta längd, men även det är trevligt och låter ungefär som signaturen till något barnprogram med Bamse i huvudrollen. Nu återstår nog bara att se om den här isländska vågen kan utmana den nya norska vågen, om nu någon av dem någonsin har funnits.

/ Christoffer