RECENSION  

(LYD)2
ELEFANTA POTEKET BUKENTAUR
7" - Norway Rat Records, 2001

Då var det alltså dags att upptäcka det där nya norska musikundret som alla snackar om...

Nej, jag skojar bara - (lyd)2 har banne mig ingenting med Röyksopp att göra. De sysslar med någon slags mangel-improv-kraut-friforms-rock som inte lär leda till många skivkontrakt med Wall of Sound. I allmänhet känns det väl som en genre där det är lätt att ställa till det för sig, men (lyd)2 kommer undan - mycket beroende på att skivbolaget heter Norway Rat Records, släpper "cadillac-pink vinyl for you waxgeeks" och har den alldeles för bra hemside-adressen drink.to/paraply. Punkrock är väl ordet.

Det man hittar på sjuan är ingen vidare lättlyssnad musik, men efter några genomgångar börjar man greppa vad som pågår. A-sidan börjar med gitarr- och orgelmangel över ett intensivt trummande som sätter en ganska obehaglig mardrömsstämning. Under andraspåret byts stilen radikalt till live-breakbeats med TV-spelsljud ovanpå, ett välkommet avbrott. Det långa B-sides-spåret (eller de kanske är A-sidan, svårt att avgöra) är singelns höjdpunkt - en kakafoni som sakta men säkert lugnar ner sig tills trummisen bestämmer sig för att börja spela ett klassiskt rockbeat. Orgelkillen hänger på med lite vänliga harmonier och så håller de på tills slutet då någon hackar sönder tejpen och börjar spela den baklänges. Inte omöjligt att detta är det bästa jag hört från Norge sedan Turbonegros "Sailor man".

(lyd)2 uttalas förresten "lyd i annen". Vi som inte har fått våra intellekt skadade av skidåkning och oljefyndigheter säger givetvis "lyd upphöjt till två".

/ Per